In order to view this object you need Flash Player 9+ support!

Get Adobe Flash player
?php bloginfo('name'); ?>

Månadens bloggare: Makt och samhällsbyggande!

På UIA kongressen i Tokyo visar världsledande arkitekter upp den ena mer fantastiska byggnaden efter den andra. Vem har beställt verken? Vem är beställaren och hur tänker han? Hur kom det sig att arkitekten fick utrymme? Tokyo, modernt, yvigt, variationsrikt, vilka har beställt allt det byggda. Och hur har dom resonerat och tänkt? Jag ser inte ett spår av räddhågsenhet. Har dom kanske större respekt för arkitekten och arkitekturen i Japan?

Jag vet inte. Däremot vet jag att arkitekter har utbildning och erfarenhet att se människan, miljön, skönheten och sammanhangen dom emellan. Jag vet också hur det känns att arbeta fram en design, ett koncept, en helhet och få den accepterad av beställaren i ett första skede. För att sedan se den förvandlad, ja till och med förvanskad, i ett genomförande där jag inte fått delta.

Därför blev jag byggherre och beställare själv, för att kunna lyfta fram min grundkompetens som arkitekt genom att erövra den makt som beställaren har.

Tokyo är alltså modernt, yvigt och variationsrikt. Att säga så om svenskt byggande är inte lätt. Med några få undantag skulle återhållet, mediokert och likriktat kanske vara ett lämpligare epitet. Kanske har vi för få beställare, med för dålig kompetens? Branschen domineras av ett fåtal. Men enfald är alltid sämre än mångfald. Visst, företagen säger sig vara samhällsbyggare, men hur många av de ledande beställarna styrs av personer som har en samhällsbyggnadsutbildning, eller ens ett samhällsbyggnadsperspektiv? Ekonomer, jurister och ingenjörer är lätta att hitta. Men samhällsbyggare?

Management präglar också processer. Ekonomer ser pengarna som det viktigaste, jurister avtalen och formalia, ingenjörer processerna och projekteringsanvisningarna, om jag skall raljera lite. Samhällsbyggeriet och arkitekturen får det bli som det vill med? Kommunerna då? Vi har ju planmonopolet som ger makt. Var sitter den makten om inte hos dem som fördelar markanvisningar. Exploateringskontor, fastighetskontor och allt vad de heter är bemannade med fastighetsekonomer och dito jurister. Som oftast lyder under kommunstyrelsen och har till uppgift att dra in så mycket pengar som möjligt, så tidigt i processen som möjligt, till kommunkassan.

I det spelet blir stadsarkitekten, om hon finns kvar, och stadsbyggnadskontoret en bonde. Möjligen tillåten att gå ett steg framåt eller slå snett åt sidan, medan löparna från de fyras gäng snabbt springer förbi till kommunalrådet. Alltmedan den rådande beställarstrukturen cementeras.

Kanske är det också därför som hållbarhet, detta nötta begrepp, så lätt begränsas. Ekologisk hållbarhet talar alla om, tekniker får stort utrymme. Ekonomisk hållbarhet – självklart. Men social hållbarhet varför finns den så sällan med på agendan?

Comments are closed.

Bläddra i Betong

Här kan du läsa och bläddra i gamla nummer.
Vi lägger upp flera tidningar allt eftersom!