Måndagsbloggen: Framtidens arkitektur!

Monica von Schmalensee, vd på White, och Uppsalas nya stadsarkitekt, Claes Larsson, i samspråk på Arkitekturfestivalen i Uppsala.

I fredags var det arkitekturfestival i Uppsala. White öppnade armarna för att diskutera viktiga frågor som medborgardialog och variation inom arkitekturen. Nu ska jag berätta.

Kanikenhuset i Uppsala har en vacker gränd med tegelhus som omgivning. Den är oftast dold för oss vanliga uppsalabor, men i fredags var den öppen med ett regn av såpbubblor som sprutade ur en maskin ända ut på Västra Ågatan och med lastpallar som byggts upp i en oregelbunden läktare och täckt av konstgräs.

På plats var Whites vd Monica von Schmalensee som är en av få samhällsbyggare som fått sitt porträttfoto på Arlanda och som välkomnar oss hem. Hon öppnade festivalen tillsammans med Uppsalas nya stadsarkitekt Claes Larsson och tillsammans fick de reda ut den nya arkitekturen under festivaltemat ”Hur vill vi använda och forma vår stad?”

Det är högaktuellt för Claes Larsson som är i full färd med att författa en arkitekturpolicy för Uppsala. Den ska inte vara detaljreglerande utan mer som ett diskussionsunderlag. Jag som lever i kommunikationens värld och är uppvuxen med flummiga informationspolicys som inte ens författarna begriper blir förstås lite nervös. Det är ändå min hemstad vi talar om. Jag tror att även Claes är lite nervös.

Men när Claes fått pratat ett tag så låter det inte helt hopplöst. Framtidens arkitektur ska inte vara enskilda projekt utan ett sammanhang, tycker han. Variation ska inte vara bara yta med fasader och vinklar utan variation i ägande. Han tycker också att barnen glöms bort. Som exempel nämner han de olika hamnområdena runt om i landet som saknar miljöer för barn som sen blir unga vuxna. Det beror främst på ett ointresse från politiker.

Claes Larsson pratade också om vikten av flexibla bostäder. Idag bor barn varannan vecka till exempel och därmed ser familjerna olika ut varannan vecka med olika behov. Han tycker också att arkitekturen måste vara så pass generell att den håller i längden när behoven förändras.

Allt det där ska uttryckas i Claes Larssons arkitekturpolicy. Hoppas, hoppas. Vi är på din sida, Claes.

Monica von Schmalensee tog sen ett exempel på hur arkitekturen måste sättas in i sitt sammanhang. Hammarby Sjöstad byggdes för de som skulle sälja sitt hus och flytta dit. Men skattereglerna gjorde det för dyrt och i stället flyttade familjer dit som köpte sin första bostad. En hel stadsdel som byggdes för en viss målgrupp befolkas nu av en annan målgrupp. Någon tänkte inte på det.

Monica flaggade också för att digitaliseringen måste styra arkitekturen. De boende kommer dela på mycket mer i framtiden. Bilpooler tog hon som ett exempel, det är lätt att boka tider via nätet. Lagstiftningen idag utgår från mamma-pappa-barn med bil, men i framtiden kan inte bilen bestämma hur vi bygger städer.

Sen kom samtalet in på medborgardialoger. Det är bra, tror Claes, men han tror inte kommunerna ska vara värd. Folk är oerhört trötta på medborgardialoger som inte ger någonting. Det är bättre att medborgarna pratar med varandra utan kommunens inblandning. Han efterlyser också engagemang, gärna ockupera en gränd för att visa vad man vill.

Han är också bekymrad över de grupper som inte kommer till tals och som aldrig kommer till några medborgardialoger. Vissa grupper är duktiga på att synas i media och duktiga på att uttrycka sig och kommunernas medborgardialoger är fyllda av vita, rika och gråhåriga medborgare. Men de andra? Hur får vi veta vad de tycker?

Göteborgs stadsarkitekt, Björn Siesjö, fick komma in mot slutet och berättade om deras speciella projekt för att minska segregationen. De anvisar mark till företag som går med på att hyressätta enligt modellen 75 procent till fast hyra och 25 procent till fri hyressättning. De 75 procenten delas upp i tredjedelar med en årshyra per kvadratmeter på 1 100 kr, 1 450 kr och 1 850 kr. Samma lägenhet kostar olika för olika. Robin Hood inspirerar. Det är dock fortfarande oklart hur urvalet ska ske. Det vore förskräckligt om Sheriffen i Nottingham fick kontrakt på den billiga lägenheten.

Det kommer bli krig, tror Björn. En del tycker det är olagligt och strider mot ”Allbolagen” eller Lagen om allmännyttiga kommunala bostadsaktiebolag, som den ordagrant heter, men den gäller bara, som namnet antyder, allmännyttiga bolag, enligt Björn. Det är fritt fram att släppa in andra aktörer enligt Siesjös Robin Hood-idé.

Be the first to comment on "Måndagsbloggen: Framtidens arkitektur!"

Leave a comment

Your email address will not be published.