Måndagsbloggen: Typiskt, jag är svensk!

Jag är typiskt svensk. Tror jag. Eller är jag det? För vad är egentligen typiskt svenskt? Frågan har diskuterats åtskilligt på ledar- och debattsidor i svenska tidningar i sommar efter att Jimmy Åkesson, Ebba Bush-Thor och Anna Kinberg-Batra alla populariserat begreppet ”svenska värderingar” i sina tal i Almedalen.

Och med ”svenska värderingar” menar de inte att bryta mot hastighetsbegränsningarna vilket 90 procent av svenskarna gör då och då. Eller att vi är världsbäst på skilsmässor. Med 54 procents skilsmässor slår vi både Vitryssland och Finland. Tänk om det vore en OS-gren.

Till ”svenska värderingar” hör heller inte otrohet även om 25 procent av svenskarna är otrogna mot sina partners. Det är en thailändsk värdering där 54 procent är otrogna eller möjligen dansk eftersom 46 procent av danskarna hoppar över staketet då och då.

Nej, typiskt svenskt är att ”arbeta och göra rätt för sig”. Enligt Åkesson, Bush-Thor och Kinberg-Batra. Och det är väl bra. Då är jag gärna typiskt svensk.

Men det finns en fara i att kalla en värdering svensk. Det för automatiskt tanken till att andra nationaliteter har motsatt värdering. Värderingen att ”arbeta och göra rätt för sig” kan vi lyfta fram och uppmana alla att leva efter utan att placera den som något typiskt i ett visst land.

Inom byggbranschen talar vi gärna om mångfald. Mångkulturellt är lika med kreativitet. Vi är öppna och lär oss gärna. Jag minns när Bolle Tham och Martin Videgård tävlade med museet i Kalmar på World Architecture Festival och jurymedlemmen Peter Cook kritiserade byggnaden för att vara ”ängsligt svensk”. Bolle och Martin tyckte kritiken var rätt obefogad eftersom deras kontor bestod av arkitekter som utbildat sig på olika håll i världen. Är det något som arkitekter eftersträvar så är det internationella influenser. Så möjligen var museet ”ängsligt”, men inte ”ängsligt svenskt”.

Därför blir jag lite orolig när NCC startar en utbildning för nyanlända ingenjörer och talar om vikten av att lära dem ”kulturen på svenska arbetsplatser, oskrivna regler och vilka hierarkier vi har.” Jag undrar hur den ”svenska kulturen” ser ut? Luktar lite ”svenska värderingar”. Och är vi säkra på att vi absolut vill behålla den svenska byggkulturen?

Självklart måste alla följa svenska lagar. Men sen måste vi vara öppna för vad övriga världen har att erbjuda. Sverige har mycket att lära, inte minst inom samhällsbyggnadsbranschen. Arkitekter reser världen runt på studiebesök för att få influenser och ta med hem. Hur många studiebesök gör vi övriga i branschen? I betongbranschen?

En svensk värdering tycker jag ska vara att vi inte är världens bästa land. Men vi kan bli om öppnar upp och lär oss av andra kulturer.

Be the first to comment on "Måndagsbloggen: Typiskt, jag är svensk!"

Leave a comment

Your email address will not be published.


*