Måndagsbloggen: I rädslans tidevarv!

Roger AnderssonRoger Andersson, Tidskriften Betongs chefredaktör

Då är det 2017. Det känns utmanande och lite läskigt. År 2016 var ett omtumlande år och jag har ingen aning om hur nästa år kommer bli.

Nere mot Gullmarsfjorden utanför Munkedal tog jag emot det nya året. Västkusten. Eftervindar från Urd och nykokta havskräftor. Fyrverkerierna var obefintliga, mest tyst eftertanke och ett glas Pol Roger.

Bubblor blandade med Brexit, Trump och mindre tilltro till demokratin. Det öppna samhället som stänger bit för bit i terrorismens efterverkningar. Rädslan ska inte segra. Men den gör det sakta men säkert. Vi vill omge oss med dem vi känner oss trygga med. Amerikaner med amerikaner, britter med britter. Själv är bäste dräng och kakan ska inte delas på för många.

Jag tittar ut över Gullmarsfjordens djup. 118 meter. Avgrund. I mörkret där nere finns ubåtarna. De syns inte, men finns. De kan dyka upp när som helst. Som rädslan. Hoppas vi slipper terrorn i Sverige detta år. Vi slapp den inte inpå knutarna i vårt Europa, i Paris, i Bryssel, i Berlin. I våra kvarter, där vi är och har varit. Och kommer att vara.

Det rycker till i halsduken. Salt känsla och bohusgranit. Nytt år. Lite läskigt. Men utmanande. Vi tar det som det kommer. Inga löften, men beredskap. Kraftsamling. Vi ska vinna.

Bli först att kommentera på "Måndagsbloggen: I rädslans tidevarv!"

Skriv en kommentar

Your email address will not be published.


*