Fråga Experten: Vilka tillsatser?

Vi har en konstruktion för vilken exponeringsklass XF3 är angiven. Statuerar detta vilka tillsatsmedel som skall användas, måste exempelvis luftporbildande medel användas, eller är det valfritt vilka eventuella tillsatser som väljs för att uppnå aktuell exponeringsklass? Finns det bra alternativ till luftporbildande om man samtidigt vill förbättra tätheten?
/Niklas

Det finns ett antal så kallade exponeringsklasser kopplade till betongstandarden EN 206 och tillhörande svenska tillämpningen SS 137003. Klasserna tillämpas för att inte ”fel” betong skall användas i aktuell miljö. Det finns i omgivande miljö som kan skada betongen eller betongkonstruktionen, såsom frost, armeringskorrosion, brand och kemiska angrepp. Tätheten kan vara viktig, förutom för skadliga ämnen (klorider, sulfater, syror, mm), när man har ensidigt vattentryck. Betong normalt ett mycket tätt material, men då det inte är helt formstabilt (krymper) är det också viktigt med tidig härdning/skydd ocatt ha tillräckligt med sprickarmering. Allt för stora sprickor kan vara problematiskt med hänsyn till beständighet och täthet. XF-klasserna avser frostangrepp på konstruktionen, och då främst typen där ytskiktet skadas (flagar av) vid cyklisk frysning i fuktig miljö. Det finns även intern frysning, men risken för detta är enbart vid frysning av vattenmättad betong med vatten-cement-tal (vct) över ca 0,60. Inom XF-klasserna finns det fyra nivåer, beroende på fukttillstånd och närvaro av salter (tösalt eller havsvatten).

XF1-2 avser ”måttlig” vattenmättnad (1 dygn vätning). XF1 och XF3 tillämpas när det inte finns salter, och XF2 och XF4 när med salter. Exempelvis kan XF1 gälla för ytterväggar på hus, och XF3 för balkonger (ej tösaltade). XF4 gäller ofta vid anläggnings- eller marina konstruktioner, och då ibland även XF2 i områden där det är väderskyddat. Många gånger kombinerar man flera exponeringsklasser, exempelvis XD3+XF4 för en tösaltad yttertrappa (XD avser armeringskorrosion av tösalt). Förutom att välja ”rätt” betong och minimera sprickbildningen, är det viktigt att ha tillräckliga täckande betongskikt till armeringen så den inte börjar rosta innan avsedd livslängd. Till hjälp finns då täckskiktsstandarden SS 137010. I tabell 8 i SS 137003 finns krav på betongen för de olika exponeringsklasserna. För XF3 gäller vct max 0,55 och att betongen skall ha en lägsta lufthalt (min 4,5% med 16 mm sten, 5,0% med 8 mm och 4,0% med 32 mm). Luften fås genom att tillsätta en liten dosering med luftporbildare (oftast tensid typ). Håller man lufthalten inom rimliga gränser påverkar inte det betongens täthet så mycket, och vill man få till en tätare betong kan man sänka vct och/eller använda alternativa bindemedel (slagg, flygaska eller silikastoft). Vill man inte använda luftpriorbildare kan man istället frystesta betongen med sötvatten (enl SS 137244, förfarande IB eller IIIB). Som regel klarar betongen denna provning utan större problem så länge vct inte är allt för högt (max 0,55), men det tar ett tag att få resultatet från detta (87 dygn). Det finns också så kallad ”fysisk luft” man kan tillsätta, men denna är ganska dyr. För att säkerställa att man har exempelvis minst 4,5% luft mäter man detta på den färska betongen (enl. SS-EN 12350-7). Normalt vill man inte ha allt för mycket luft, eftersom det sänker tryckhållfastheten. För varje % ökad luft minskar hållfastheten med ca 5%, vilket gör att skillnaden mellan icke och lufttillsatt betong skiljer ca 5 MPa (motsvarar en hållfasthetsklass). Så en vct 0,55 brukar hamna på ungefär C30/37 utan och C28/35 med luft.

Oskar Esping, tekn. dr. Thomas Betong och Thomas Concrete Group