Måndagsbloggen: I Roslagen med senaste numret!

Så är det måndag igen. Fast en solig, vacker, det-räcker-med-kavaj-måndag. Då är livet inte så dumt. Tåget fylls av skolbarn som gjort sista provet och ska till Stockholm på klassresa. Gröna Lund. Kanske lite Skansen och kultur först.

Det minns jag. Så gjorde vi även på min tid. Väl tillbaka i Uppsala skulle alla krama fröken för att hon skulle kunna räkna in oss. Av någon anledning tyckte jag det var onödigt och fick ett argt telefonsamtal hem samma kväll. Jag kunde vara ologiskt rebellisk ibland. Inte som Danne, som var punkrockare och hade någon slags linje i sin upproriskhet.

Helgen har runnit iväg i en stuga ute i Roslagen, granne med Kerstin Ekman. Där har jag suttit och läst senaste numret av Tidskriften Betong med en hatkärlek. Jag förstår Gert Wingårdh som åker omvägar runt sina skapelser. Det kan vara ett PR-trick också. Det mesta Gert gör är trick. Utom arkitekturen, den är rätt bra. Men det han säger är alltid misstänkt.

Jag har skrivit rätt mycket i senaste numret och det som var så bra då känns konstigt och vingligt nu. Inte allt, det finns levande, beskrivande och genomtänkta saker, men det kunde varit bättre. Känns det nu. Jag kanske har läst allt för många gånger.

Jag undrar om Kerstin Ekman känner likadant. Jag hoppas det. Hennes senaste roman ”Grandfinal i skojarbranschen” höll ingen vidare klass. Hon kan bättre. ”Händelser vid vattnet” är något av det bästa som skrivits.

Min rundvandring i Orminge, som fyller 50 år, var fantastisk. Alltså själva rundvandringen, jag är osäker på om texten gör den rättvisa. Ibland, kanske. Men Orminge är värt att titta närmare på. Ohlsson&Skarnes byggsystem S 66 i arkitekten Ulf Gillbergs händer har mycket att lära oss. Stillsamt, rofyllt, betong. Tårfyllt, till och med.

Tårfyllt blir även jämförelsen med kvarteren längs Fyrislundsgatan i Uppsala där jag bor. Nya hus som vi förväntade oss så mycket av. Men det är helt enkelt förskräckligt fult. Vilja men inte kunna. Eller varken eller kanske. Nu hoppas jag på sista delen som hauschild+siegel har ritat. Verkligen hoppas.

Idag ska jag träffa juryn för Årets Betongkonstruktör. De ska enas om tre nomineringar. Det blir inte lätt, det finns många kandidater.