Måndagsbloggen: Dags för ett Betongbyggnadskansli!

”Idag finns inget vetenskapligt stöd för att det ur klimatsynpunkt är generellt bäst att bygga med ett specifikt byggmaterial sett till en byggnads livscykel.” Så skrev Malin Löfsjögård, vd på Svensk Betong på SvD:s debattsida den 11 juli i år. Hon fortsatte: ” Istället visar studier med livscykelberäkningar att resultatet är beroende av projektets förutsättningar.”

Det stämmer väl med vad jag kommit fram till i mina granskningar där jag läst livscykelanalyser och intervjuat de oberoende livscykelexperter som finns i Sverige. En granskning som publicerats i tidningen Mellanrum och på betong.se.

Så jag delade Malins artikel på Facebook och skrev att det var viktig läsning. Döm om min förvåning över reaktionerna det väckte. Och döm om min förvåning över från vilka håll den kom.

”Vilken Bullshit! Det finns hur mycket forskning som helst som visar på att betong är i jämförelse med trä en stor miljöbov”, skrev en kontorschef på ett av Sveriges mest kända arkitektkontor.

”Jag tycker du medvetet desinformerar. Det påminner om industrins agerande i USA mot miljöengagerad allmänhet”, skrev en arkitekt på ett känt kontor.

”Tycker det låter som ett desperat försök från en utdöende nisch att överleva i en ny värld där ny teknik och nya rön hotar verksamheters existensberättigande. Ungefär som tobaksindustrin hävdade att rökning inte var hälsofarligt”, skrev en tjänsteman på en kommun.

Malin Löfsjögård hänvisar i sin artikel till rapporten om Riksbyggens Brf Viva som tagits fram av SP Byggnadsfysik och innemiljö i samarbete med SP Träbyggande och boende samt CBI Betonginstitutet. Rapporten som kom 2015 grundar sig på uppgifter som lämnats från Martinsons Byggsystem, Strängbetong och Thomas Betong.

”Jag tror inte alls på Viva-rapporten. Hur kan man mena att miljöpåverkan från aska som köps från kolindustrin har noll miljöpåverkan?” skrev en miljöspecialist på Sveriges största arkitektkontor.

Det här är oerhört intressant. Det blev omedvetet en minienkät om beslutfattares uppfattning om material. Och om deras känslor. Det blev också en liten undersökning om hur betongbranschen har lyckats nå viktiga beslutsfattare med relevant information och vilka relationer som skapats.

Vår kunskap och våra självklarheter är inte detsamma som deras. Vår uppfattning om oss själva delas inte av dem. Det är tråkigt, men knappast deras fel. Det vore enkelt, förstås. De är dumma. Dumma dom. Men det hjälper inte oss.

Nej, vi måste ta upp huvudet ur sanden och titta dem i ögonen och visa att vi finns. Berätta vad vi vet, vad vi gör, var vi kommer vara i framtiden. Våra svagheter, styrkor och möjligheter. Vi måste göra det där de är, på det sätt dem vill och vi måste göra det kontinuerligt. Vi har inget Betongbyggnadskansli. Men det är nog dags.