En speciell polack

Ibland händer saker som gör att man hittar en extra ljusglimt i tillvaron. För ett par år sedan så körde vi mycket till ett stort bygge i Nacka. Man hade rensat ut precis allt i gamla fabriksbyggnader men behållit väggarna, och nu skulle det gjutas nya golv. Det gjordes med framför allt basklossning. För att kunna kommunicera mellan de polska byggjobbarna och den svenska kranföraren fanns där en ung polack som pratade flytande engelska. Jag som älskar att prata engelska tyckte att det var toppen att det fanns tid för lite skitsnack mellan baskarna.

Jag var då mitt i en mycket destruktiv relation, så lite kravlös social samvaro och någons fulla uppmärksamhet var som balsam för själen. Till slut blev det så trevligt att jag tog på mig övertid frivilligt för att kunna åka dit. Ungefär då började kollegor ”mobba” mig och fråga när det var dags för middag och levande ljus o.s.v. Jag försökte protestera och förklara att det var inte alls så, men det var nog ingen som trodde på mig eftersom jag sken upp och till och med rodnade så fort någon nämnde killen. Fabrikskillarna var till och med så sjysta att de gjorde om planeringen så att jag skulle få köra dit även om det egentligen inte var planerat så! Det betydde väldigt mycket då.

Sista dagen han jobbade tog jag mod till mig och lämnade över min mailadress. Han sken upp och sade att han hade funderat på att fråga men inte vågat för han ville inte att jag skulle ta det på ”fel sätt”. Vi hade lite kontakt via mail, men nu var det rätt längsedan jag hörde något och ser på det som ett mycket trevligt minne. Klart att det såg ut som att det var kärlek i luften, vi tyckte verkligen väldigt bra om varann, men nåt annat än vänskap var det aldrig tal om, oavsett vad en del kollegor fortfarande tror!

Åsa ”Betongbruden” Karlström