Betongbil var god dröj



Betongbruden

Vissa dagar är lite långsammare än andra. Häromdagen hade vi en storgjutning (många kubik och stor risk för övertid) och jag började 06.20. När jag kommer till jobbet får jag höra att de har något problem ute på bygget så det kommer att bli lite väntetid. Jag och ett par kollegor sätter oss i fikarummet och väntar. Klockan 08.34 får jag mitt första lass.

Iväg till bygget, lossar snabbt och smidigt och sen tillbaks till fabriken där jag frågar om jag kan ta lunch och det är hur lugnt som helst. Tar mina 45 minuter som jag måste ha enligt lag och sen blev det ett par timmar väntetid på det. Jag har med mig godis, mycket uppskattat bland kollegorna. Vi sitter ett gäng och snackar arbetsmiljö och om jobbet i stort. Vi har inte så ofta tid att sitta sådär flera stycken och prata om jobbet så jag tycker att det är bra.

Så småningom fick jag ett lass till, samma bygge och återigen snabb och smidig lossning. Kommer tillbaka till fabriken som lite optimistiskt ber mig att ställa mig i kö och säger att ”det nog inte tar så lång tid innan jag får lass”. Pratar med en kollega som förklarar att jag har fem bilar före mig i kön så det lär ta tid. Ny vända till fikarummet, nu finns det rostbiff och potatissallad. Sånt är enormt uppskattat när man ska jobba sent. Jobbet går bedrövligt sakta under dagen och man börjar ställa in sig mentalt på att jobba till 19-20 minst.

Då blir jag hemskickad vid 15.30! Det hade jag absolut inte väntat mig! Glad i hågen backar jag in på spolplattan och upptäcker att anläggningen är trasig. Får åka till grannfabriken en halvtimme bort. Vanligtvis svär man lite över det, men nu hade man ju ställt in sig på att det skulle bli mycket senare så det gjorde inget alls att åka dit. 
Tolv timmar senare hade jag jobbat klart för dagen.

Åsa ”Betongbruden” Karlström