Måndagsbloggen: Brinn, men brinn inte upp!

Chefredaktör Roger Andersson bloggar varje måndag.

Igår såg jag dokumentären om Avicii. Eller Tim Bergling, för han var också människa, inte bara artist. Även om den gränsen helt suddas ut i den superkommersiella musikvärlden.

Jag tänker bara: stackars, stackars Tim. Så nergången, så pressad, så brinnande utbränd.

Han ville prestera, han ville hålla hög nivå, så många som krävde, så många som drabbades, så höga förväntningar. Ständigt jämförande med andra som faktiskt orkade. Klart han skulle det också. Lite pauser här och där, sen ut runt jorden igen. Brinn, brinna, brann.

Han var mer utbränd än vad någon fattade. Det skulle ta lång, lång tid att komma tillbaka till något vettigt liv överhuvudtaget. Den tiden fanns inte.

Jag tänker på kollegor som brinner. Som det krävs av. Som presterar, som det förväntas av. Som är inne i hjulet där det inte går att hoppa av. Andra drabbas, andra kan ju. Tempo, tempo. Brinn.

Utbrändhet är ingen lek. Korta pauser, korta semestrar hjälper inte. Det fräter. Har något brunnit upp går det inte att återskapa.

Det är måndag, viktiga saker framför oss. Låter det töntigt om jag säger att ni ska vara försiktiga? Brinn, men bränn inte ut er. Äh, jag säger det ändå.