Måndagsbloggen: Den sista färden har börjat!

Chefredaktör Roger Andersson bloggar varje måndag.

Isabella Lövin är just nu världens lyckligaste klimatminister. Eller hon var det den 25 april när hon mottog cement- och betongindustrins färdplaner för klimatneutral framställning år 2045. Jag vet, för hon sa det personligen i en intervju med mig. Visserligen var det på en ledande fråga, men ändå.

Det har varit mycket jobb med färdplanerna, mycket detaljpetande, ordvalsångest och konsensustänk. Betongbranschens färdplan har tagits fram av samlingen Betonginitiativet, som består av byggbolag, betong- och cementtillverkare, fastighetsbolag, myndigheter, forskare och några kommuner. Ja, ni förstår. Men det är förstås en styrka att man så brett ser en självklar framtid för betong som material även i ett fossilfritt Sverige. Och att man tror på det.

Men färdplanernas födslovåndor är inget mot vad som väntar nu. Nu är det uppkavlade armar och spottande i nävar, för nu ska här arbetas. Nu kan vi inte titta på varandra eller ge bollen till Zlatan och hoppas på mirakel. Nu är det vi.

I slutet av betongbranschens färdplan står det: ”Alla aktörer inom värdekedjan cement och betong till färdiga slutprodukter behöver nu sätta egna klimatmål, identifiera åtgärder och planera for genomförande på kort och lång sikt.” Alla aktörer. Vad har ditt företag för klimatmål?

Jag vill här lyfta fram två exempel som kan inspirera:

Med samlade insatser på logistikavdelningen på Lättklinkerbetong i Ucklum kunde man under 2017 använda järnvägen för över 60 procent av sina transporter av prefabricerade betongelement. Toppen!

På Lujabetong byter man från eldningsolja till RME, rapsmetylester, i värmare på fabrikerna. Det går en hel del eldningsolja för att värma ballasten vintertid och med metoden minskas koldioxidutsläppen med 60 procent. Alla tankstationer med HVO, hydrerad vegetabilisk olja, ställs på fabrikerna. Det ger 80 procent minskning av koldioxidutsläppen, då alla lastbilar och hjullastare kommer att drivas med HVO och tid och bränsle sparas då bilarna tankar på stationen istället för att åka iväg och tanka. Underbart!

Annars är det stora språnget som måste tas en fungerande lösning för att fånga koldioxid och antingen lagra den eller använda den på något sätt. Det här kostar mycket pengar och cementindustrin vill ha samarbeten med andra industrier och även politisk hjälp. Men beslut om lagring av koldioxid är hyperkänsligt vilket Vattenfall fick känna på med sitt CCS-pilotprojekt Schwarze Pumpe vid ett kolkraftverk i Tyskland. Opinionen blev för stark och projektet blev politiskt omöjligt.

Tippelitapp på tå. Informationen måste ges genomtänkt och i rätt portioner. Debatter tas på förtroendeingivande sätt. Kunskap från vetenskap paketeras aptitligt. Nu behöver vi de bästa kommunikatörerna.

Vi har mycket jobb framför oss. 40-talisterna byggde samhället. Men vi ska bygga framtiden. Utmanande, men vi har inget val!