Damen i GPS:en

Det här med GPS är ju helt klart en fantastisk uppfinning. För det mesta, i alla fall.  Under åren har jag hamnat i flera envetna diskussioner med damen i GPS:en, hon vägrar verkligen att ge sig. Flera gånger har jag fått tysta henne med våld, hemska tanke!

Som den gången när hon glatt kvittrade att HÄR till höger vill de ha containern. Kastade en blick åt sidan och ser åkermark, ingen väg alls och dessutom kör jag på en motortrafikled… Jag sket faktiskt i vad fröken sade den gången och körde vidare.

Vid ett annat tillfälle skulle jag leverera betong till en adress i Bromma. Eftersom jag antog att damen i GPS:en hittade vägen så gjorde jag som hon sade vilket skulle visa sig vara en dålig idé. Första vägförslaget hade motorfordonstrafik förbjuden mellan 06.30-09.00. Andra förslaget hade en viadukt på 3,50 m och jag kan precis klämma mig under 3,60. Tredje alternativet var också förbjudet och ungefär då började jag undra vad Bromma är för ett jäkla skitställe. Helt i klass med Täby som definitivt inte är byggt för tung trafik. På femte(!) försöket, efter att ha kört runt halva stan, hittade jag en väg till kunden som givetvis undrade varför jag var så sen…

Bäst i alla kategorier måste dock vara den gången då jag hade haft en bökig adress, och dessutom kryddat det med att flera gånger missa att svänga där fröken sade och så vidare. Till slut när jag står bredvid ett järnvägsspår och väntar på grönt så kläcker hon ur sig ”om 200 meter, ta pendeltåget”. Ok, tänkte jag lite ofokuserat, då ska jag alltså ta pendeltåget och sen…vänta, va? Vad SADE hon?? Pendeltåget?!  Jag måste erkänna att jag faktiskt struntade i henne den där gången också.

Åtskilliga roliga och mindre roliga incidenter har man varit med om under åren. Man är inte alltid överens med damen i GPS:en och stundtals tjafsar man rätt mycket med henne ska erkännas. Men jag får nog erkänna att mitt jobb har blivit bra mycket lättare sedan hon började jobba!