Tummen upp på Katarinaberget

Katarinaberget

Fredag. Första bil och dessutom tidigt utställd på fabriken så klockan ringde kvart över skittidigt (04.15). På utställningslistan stod kommentaren ”låg bil” på min bil och jag hade hört tidigare i veckan att man hade behov av bilar som kom under 3,60 meter, vilket jag klarar med lite trixande. Jag hämtade lastbilen och rullade ut på motorvägen med mysbelysning, musik och en kopp te. Mysigt start på dagen.

På fabriken fick jag veta att jag ska till Katarinavägen på Södermalm i Stockholm. När jag närmade mig adressen är det en byggarbetsplats med tillfälligt rödljus och eftersom jag inte hade kört där sen Slussenbygget drog igång så ringde jag kunden för att dubbelkolla att jag hamnat rätt. Det hade jag, så jag körde fram och möttes av kunden som förklarade att jag skulle backa in i Katarinaberget där macken och P-garaget var förut. Högsta höjd därinne är 3,80 på mitten och sen betydligt lägre utåt väggarna eftersom taket är välvt, så när man backade gällde det att ha koll så man inte kom för långt ut mot väggen. Jag skulle vänsterbacka in och givetvis stod en container på högersidan som jag fick lägga mig några centimeter ifrån för att komma runt. Kunden var snäll och hjälpte till att lyfta kablar som hängde för lågt.

När jag hade passerat det knepiga stället utbrast kunden: ”Det ska vara brudar bakom ratten tamejfan”. Nu tycker ju inte jag att det där med utrustningen mellan benen är så viktigt i sammanhanget men en komplimang är en komplimang, så jag blev så klart glad. Vid ingången av det före detta garaget stod en minipump och väntade. Det skulle gjutas en stödvägg i tunnelbanan så att inte tunnelbanetågen skulle ge sig iväg på egna äventyr när man senare började riva i området. En snabb lossning och sedan var det dags att lirka ut sig igen. Kunden lyfte kablar och jag kom ut smidigt. Jag höjde handen som hälsning till kunden som gjorde tummen upp!

Åsa ”Betongbruden” Karlström