Betongbruden: Längden spelar roll

Betongbruden

Jag fick en körning in till ett hotell som ligger strax intill Slussen i Stockholm. Kunden var ett utländskt företag. Efter lite letande kom jag fram till adressen där kunden tar emot. Jag såg varken gjutform eller något som ens är i närheten av att se ut att vilja ha betong i/på sig så jag dubbelkollar att jag är på rätt plats. Jodå, det är jag. Sedan står vi där en stund och gör ingenting, de röker och jag funderar på varför inget händer.

De frågar så småningom på halvtaskig engelska ”hur lång den är” och jag som har order på rännlossning svarar ”nio meter” vilket gör att killarna sloknar betydligt. De ser bekymrade ut och säger att det inte räcker. ”Var ska ni gjuta då?” frågar jag. ”Där uppe” pekar de. Tre meter upp för en mur…

”Ja men det går ju inte” säger jag. ”Jag måste ha fall på rännan för att kunna lossa”. De förstår inte, såklart. Så fort man säger något de inte vill höra så kan de plötsligt inte ett ord engelska, även om det gick fint alldeles nyss!

”Kom” säger de och viftar uppåt. Jag hänger på och det visar sig att ovanför muren och 30 meter längre bort ska de gjuta! ”Det här går inte” säger jag. Killarna ringer sin chef som är i närheten så han kommer dit. Han pratar i telefon på engelska när han kommer fram och när han är klar så förklarar jag läget på engelska. Till slut tittar han förvånat på mig och säger på nära nog perfekt svenska. ”Kan inte du svenska?”. Snacka om att jag blev paff! Extremt ovanligt att dessa kunder kan svenska eller ens engelska. Det brukar vara ”le och vinka” som gäller när man kommer till dem. 

Jag förklarade läget för fabriken medan kunden ringde orderavdelningen. Kunden hävdade bestämt att han hade beställt en pump och orderavdelningen sade sig inte ha en aning om det. Lasset fick tyvärr köras på tipp och kunden fick förhoppningsvis sin gjutning gjord utan alltför lång väntetid.

Åsa ”Betongbuden” Karlström