Betongbruden: Det går bra nu!

Betongbruden

Dagen började bra. Sovmorgon för att sedan möta upp en kollega på en betongfabrik i Kungens kurva. Jag skulle göra ett försök att tömma lastbilens färdskivare på data, vilket jag aldrig har gjort förut. Det görs med en liten bärbar handdator. Det krävdes några försök och något samtal till chefen men sedan löste det sig. Åkte iväg med min lastbil till kontoret i Kungsängen och jobbade där under dagen.

Vid tretiden hade vi bestämt att jag skulle åka förbi Vällsta på väg hem för att tömma en annan färdskrivare så jag packade ihop och åkte. Tömde färdskrivaren och det gick finfint. Nöjd med tillvaron satte jag kurs söderut och en timme senare, vid fem, parkerade jag lastbilen. Nu skulle jag bara bränna iväg med lånebilen ner till Sorunda tre mil söderut och hämta min egen bil som hade varit på verkstad, sedan hemåt. Skönt!

Gräver i fickan efter nycklarna och där är det tomt. Kollar väskan, tomt! Inser bedrövat att de ligger kvar på jobbet, cirka en timmes resväg enkel väg i köerna… Ringer transportledaren och förklarar att jag får ta lastbilen tillbaka till jobbet och hämta nycklarna. In i lastbilen och sen förbi en McDonalds på vägen, måste ha middag. Käkar medans jag rullar norrut. Väl framme på jobbet möts jag av verkstadschefen som veckopendlar och bor på jobbet i veckorna. Jag gör en kopp te och pratar lite med honom innan det är dags att göra ett nytt försök att få komma hem.

Hör på radion när jag startar lastbilen att det är rejäla köer på Essingeleden söderut. Suck. Som tur är har de i princip släppt när jag kommer dit. In på fabriksområdet, parkerar bilen för andra gången. Nu är klockan sju, bara resten av körningen kvar då.  Full rulle ner till Sorunda, byter bil och kommer hem halv nio. Fyra och en halv timme för att ta sig hem från jobbet är väl lite att ta i, tycker jag!

Åsa ”Betongbruden” Karlström