Lastbilsbyte med Betongbruden

Före...och efter.Före...och efter. Foto: Åsa Kalrström.

Jag har bytt lastbil. Efter fem år i finaste 511 var det dags att skiljas. 511 är för gammal för att få köras i miljözon så det var väntat. Den första och enda betongbilen jag har haft hittills och en väldigt trevlig sådan, vilket även har sagts av många andra! 

På fem år blir man rätt van vid sitt fordon. Kollen på bredd och längd sitter i ryggmärgen. 511 har känts som ett par riktigt sköna, väl ingångna skor.

Den nya bilen är en MAN, den har automatlåda istället för manuell och ingenting sitter där det ska! Jag har inte kört MAN förut så det är mycket nya knappar att lära sig. Påbyggnationen (det som gör att lastbilen är en betongbil) är bedrövlig! Den är av ett spanskt märke och den konstruktören måste ha haft en riktigt dålig dag när han designade den påbyggnationen. Trångt, bökigt, svårjobbat, en massa rör och metallbitar på märkliga ställen, perfekt för betongen att brinna fast på.

Bilen i sig är väldigt trevlig. Men jäklar vad man känner sig som en nybörjare! Nu måste jag tänka mig för, ha koll i speglarna på ett helt annat sätt än innan. Att backa till mini/slangpumpar och in under blandaren på fabriken har blivit en utmaning. Det går över på ett par veckor men just nu blir jag mest full i skratt åt hur min precisionskänsla och min säkerhet jag hade med 511 är helt bortblåst med 528!

Givetvis fick min Hammarbyflagga följa med till nya bilen och jag har även korrigerat det felaktiga ”MAN” i fronten. Jag köpte dekorplast och kompletterade med ett par bokstäver och ett sådant lejon som de har i sin logga. Lite humor måste man ju ha!

Åsa ”Betongbruden” Karlström