Betongbruden: En dam i nöd

betongbilFoto: Åsa Karlström.

BetongbrudenJag fick en körning en bit ut på Ingarö utanför Stockholm. Kom fram till adressen där jag möts jag av kunden och vi går ner för en backe för att kolla vart jag ska. Jag ska backa ner till formen, och den smala grusvägen svänger ganska skarpt höger precis i början. Till vänster om vägen är det en halvmeters nivåskillnad, så här gäller det att hålla sig på vägen.

Börjar backa ner och när bakhjulen går över krönet känner jag att jäklar, det här är brantare än det såg ut att vara. Jag avskyr att köra där det lutar i sidled eller om det är brant bakåt. På med bältet, man vet aldrig.

Bilen hasar lite bakåt för att göra det hela mer vidrigt. På höger sida växer det björksly, vilket gör att jag inte ser något i den spegeln så jag svänger tyvärr inte tajt nog för att komma runt svängen.  När jag inser att jag måste ta om det hela från början så kommer jag inte ur fläcken. Jag står där jag står, fan också!

Jag ringer transportledaren och förklarar läget, vi vill helst inte behöva ta ut en bärgare ända dit ut så vi funderar på lösningar. Jag ringer fabriken och förklarar för dem, då säger de att en kollega är på väg med nästa lass! Jag har en vajer på bilen så med kollegans hjälp och en stor portion tur lyckas vi dra upp mig precis tillräckligt innan vajern går av. Då återstår bara att backa ner till formen…

Jag är alldeles svettig av stress och ångest över att behöva göra om det hela men tänker först att det vore bra ur ”terapisynpunkt”. Men när kollegan frågar om jag vill att han backar ner bilen åt mig så besinnar jag mig. Jag ÄR jätterädd, och det finns ingen mening med att jag ska pressa mig själv i det läget om jag inte måste.

Så kollegan börjar backa medan kunden hjälpviftar och jag håller andan. Det hasar lite för kollegan också, och han kommer för långt ut han med. Fan också, tänker jag eftersom vi ju inte har någon vajer längre. Han hittade dock fäste och fick upp bilen igen. Nytt försök och nu kom bilen på plats vid formen. Jag var enormt lättad! Dagen efter bjöd jag på fika. Det har man förtjänat när man har räddat en dam i nöd!

Åsa ”Betongbruden” Karlström