Cirkeln sluts i Helsingborg

 

I Helsingborg växer ett nytt vattentorn fram med en design av Wingårdhs.

Det kallas i folkmun Stonehenge och består av en betongcirkel med 90 meter i diameter ovanpå 29 meter höga pelare.

Tidskriften Betong var på plats när delar av den prefabricerade ringen på 325 ton var lyftes på plats.

Text och foto: Roger Andersson.

”I september 2020 ska det vara klart, men det kommer se färdigt ut för allmänheten tidigare. Det som kommer ta tid är driftsättningen, att justera in allt så vi får godkänd vattenkvalitet.”
/Jonas Malmgren

 

Det började redan 2008 då Helsingborgs kommun bestämde att vattensystemet i Helsingborg skulle förstärkas, säger Jonas Malmgren, projektchef på NSVA, Nordvästra Skånes Vatten och Avlopp.

Det gamla vattentornet på Fredriksdal som byggdes 1962 behövde en arbetskompis och utredningarnas tid tog vid. Det utreddes och utreddes och först år 2015 var platsen bestämd till Filborna och det var dags att skissa fram ett konkret torn.

”Normalt består vattentorn av en balja som vattnet pumpas upp i”

– Det skulle bli ett landmärke för Helsingborg och tre arkitektkontor deltog i en inbjuden tävling där Wingårdhs vann. Normalt består vattentorn av en balja som vattnet pumpas upp i, men deras förslag är en kanal där vattnet kommer in genom ett rör och pumpas ut i ett annat, säger Jonas Malmgren.

 

 

Något sådant har inte skådats i Sverige tidigare så det krävdes en hel del simuleringar för att försäkra alla om att det fungerade.

– I ett vanligt vattentorn fylls bassängen lodrätt. Här har det i stället formen av en akvedukt, vilket gör att vattnet rör sig i sidled. Vi har haft experter inkopplade som menar att det gör att vi kan tillhandahålla bättre vattenkvalitet än det som förvaras i en traditionell tank, säger Jonas Malmgren.

 

 


BetongTV från bygget, juni 2019.

 

 

 

Nästa steg blev en samverkansupphandling som NCC vann.

— I september 2020 ska det vara klart, men det kommer se färdigt ut för allmänheten tidigare. Det som kommer ta tid är driftsättningen, att justera in allt så vi får godkänd vattenkvalitet, säger Jonas Malmgren.

Konstruktionen består av 24 pelare som är 28 meter höga och 110 centimeter breda. De står med elva meters mellanrum.

”Byggmetoden har inte använts i Skåne sedan vi byggde Turning Torso i Malmö.”
/Per-Erik Petersson, platschef

När Tidskriften Betong är på plats i juni står 18 pelare klara. De övriga sex klättrar uppåt.

– Vi gjuter cirka 1000 kubikmeter i månaden och använder en så kallad klätterform när vi bygger pelarna som lyfts hydrauliskt istället för att lyfta den med hjälp av kran. Den byggmetoden har inte använts i Skåne sedan vi byggde Turning Torso i Malmö, säger Per-Erik Petersson, platschef på NCC.

 


Arkitekten om gestaltningen

”Vårt vattentorn vänder ut och in på den klassiska formen. Istället för ett kompakt torn skapar den yttre formen ett rum på insidan. En cirkel breder ut sig och mäter 90 meter i diameter. På långt håll framträder det som en monolit, en solid skiva som svävar över landskap och trädkronor. Närmar man sig tar insidan över. Vid inträde i byggnadens mitt byter den helt skepnad. Den omsluter. En stor famn som kan rymma en fotbollsplan. Den går från att vara ett objekt till att bli en plats. Bara fantasin sätter gränser för vad som kan ske i mitten. Det reducerade formspråket, den rena geometrin och de ogreppbara dimensionerna skapar ett monument svårt att precisera i tiden. Sjutusen ton vatten. Pumparna sliter. Lyfter varje droppe till bassängens topp. Vätskemolekylerna tumlar runt, passerar plåtar med hål där trycket byggs upp. De virvlar runt varandra, rycks med och dansar. Vatten får inte stå stilla och bli gammalt. Hela tiden i rörelse. Form, höjd och gravitation i samverkan. Tillsammans som en urkraft arbetar de för att förse samhället med det enda som kan hålla det vid liv. Vatten.”
/Wingårdhs

 

Den stora betongcirkeln, som blir vattentank, har en omkrets på 280 meter och en diameter på 90 meter. NCC stod inför två val.

– Traditionellt skulle vi gjuta den på plats uppe på pelarna, vilket hade krävt mycket höghöjdsarbete. Det har sina utmaningar när det gäller säkerhet och vindförhållanden och det är svårt att tidsberäkna ett sånt projekt, säger Per-Erik Petterson.

I stället valde man att gjuta ringen uppdelad i monoliter på marken och sedan lyfta dem på plats. Beräkningar visar att monoliterna inte behöver armeras ihop med pelarna utan att friktionen räcker som förankring.

Monoliterna vilar mellan två pelare med 30 centimeters stöd på varje pelare och 50 centimeters glapp mellan de båda monoliterna. Dessa ska så småningom gjutas samman till en enda enhet.

 


Klockan är 14.46 den 3 juni. Det är dags.

Den fjärde monoliten ska lyftas på plats och Tidskriften Betong har fått en exklusiv inbjudan. De första tre lyften har gått så där. Millimetrar som ser obetydliga ut på marken får stora konsekvenser i luften när hundratals ton ska passas in. Men vädret är perfekt. Vinden håller andan ute i Öresund.

”Teoretiskt hade det alltså räckt med en kran.”

– Kranarna är begränsade till max tolv sekundmeter, annars blir det för stora rörelser vid monteringen, säger Per-Erik Petterson.

Det knakar och rasslar när den stora specialkranens larvfötter ställer sig i läge. Lyftkapaciteten är på 750 ton. Det finns marginal. Den kompletteras med en kran till med kapacitet på 600 ton.

— Teoretiskt hade det alltså räckt med en kran, men vi använder två för att skapa bättre balans och precision när monoliterna ska placeras intill varandra, säger Per-Erik Petersson.

 

 


Arkitekttävlingen

Tre olika arkitektbyråer lämnade förslag på gestaltning av vattentornet genom parallella uppdrag, som NSVA och stadsbyggnadsförvaltningen på Helsingborgs stad utvärderade tillsammans. Medverkande
arkitektbyråer var Wingårdh Arkitektkontor, Liljewalls och Tengbom. NSVA och stadsbyggnadsförvaltningen valde förslaget från Wingårdh Arkitektkontor.