”Mitt arbete gör skillnad för samhället”

Jenny AnderssonJenny Andersson.

Betonggalans Ung & Tung-pris går till en person under 30 år som på ett tungt sätt bidragit till att utveckla branschen. En av de nominerade är WSP:s Jenny Andersson som är född 1992 och tog sin civilingenjörsexamen 2016 på KTH Samhällsbyggnad, inriktning Hus och Anläggningskonstruktion.

Redan när Jenny Andersson skulle börja gymnasiet hade hon ett intresse av teknik och matte och valde att läsa en teknisk utbildning med inriktning mot design och konstruktion.

– Det blev min första kontakt med konstruktion vilket jag tyckte var väldigt roligt. Under gymnasietiden så hade jag två veckors praktik på ett bygge där K-märkta lägenhetshus renoverades och där trivdes jag väldigt bra. När det sedan var dags att ta studenten var det självklart för mig att plugga vidare. Jag hade mycket studiemotivation kvar.

Med tanke på hennes intressen väcktes tanken att läsa till civilingenjör, medan valet av samhällsbyggnad var långt ifrån lika klart. Många i hennes gymnasieklass trodde att hon skulle bli arkitekt eftersom hon gillade att rita och skissa, framförallt byggnader.

– Mina tankar kretsade runt allt ifrån produktframtagning, maskinteknik och medicinsk teknik till arkitektur och samhällsbyggnad. Jag har en äldre bror som redan läste på KTH Samhällsbyggnad och jag tror det var en anledning till mitt val. Han berättade om allt spännande och roligt de fick lära sig.

Ju mer Jenny tänkte på saken, desto mer insåg hon att samhällsbyggnad nog var det rätta valet ändå. Det finns en närhet till arkitekturen men är ändå mer tekniskt. Samhällsbyggnadsprogrammet på KTH är ett väldigt brett program där man kan inrikta sig på allt från konstruktion, GIS, geoteknik, mark och vattenteknik till stadsplanering, projektledning, ekonomi och juridik.

– I början av utbildningen fick vi bekanta oss med alla olika inriktningar och för mig stod det tidigt klart att jag ville gå åt det mer tekniska ”Väg och vatten”-hållet. Jag tyckte bäst om de kurser vi hade i geoteknik och var därför helt inriktad på att välja en geoteknisk inriktning, men när åren gick och vi läste allt fler olika kurser insåg jag att jag faktiskt tyckte de rena strukturkurserna med svåra och tunga beräkningar var roligast.

När Jenny sedan skulle välja masterprogram var valet av inriktning lätt. Det föll på Hus och Anläggning.

– Man fick välja bland flertalet kurser och då gick jag helt enkelt på det jag tyckte var roligast, vilket slutade med mycket konstruktionskurser, materialkurser (betong, stål och trä), och kurser i FEM (Finita Elementmetoden).

En typisk arbetsdag kommer Jenny Andersson till jobbet på WSP vid halv åtta och sätter igång sin dator, lägger in matlådan i kylen och hämtar en kopp te och ett glas vatten. Sen går hon igenom mailen och kalendern i datorn för att planera dagen.

– Oftast är kalendern ganska öppen vilket är skönt för då kan jag fokusera på de projekt jag jobbar med. Eftersom jag utför många beräkningar innebär det för det mesta att jag öppnar ett FEM-program (t.ex. Brigade/Standard eller Brigade/Plus) där jag modellerar geometrier och laster, genomför beräkningar och analyserar resultat. Jag öppnar även upp Excel och Mathcad som jag använder för att utvärdera de resultat jag får från FEM-modellen och räkna om dessa resultat till dimensionerande armeringsmängd m.m.

Vid halv tio är det dags för kafferast. Fikakulturen på jobbet varierar då många är så pass koncentrerade på sitt arbete att de glömmer bort tiden, men då går Jenny runt och påminner sina kollegor.
– Det blir oftast ytterligare en kopp te och lite skitsnack om varierande ämnen, så där som en fika ska vara. Sedan går jag tillbaka till min dator och fortsätter med mina beräkningar. Då och då under dagen kommer kollegor förbi och frågar om hjälp eller vill bolla tankar och idéer och jag går också iväg till dem ibland för att till exempel ställa frågor eller få antaganden jag gjort bekräftade

”Hennes senaste projekt har varit en snedvinklig spännarmerad bro, med spännvidd på 46 m, för Saltsjöbanan i projekt ”Slussen Berg”. Brons placering har varit en utmaning med många begränsningar som har gjort konstruktionsarbetet betydligt svårare än normalt. Vanligtvis är den här typen av bro, en spännarmerad betongkonstruktion, något som endast erfarna konstruktörer genomför, men Jenny har genom hårt och systematiskt arbete lyckats lösa problemen och dimensionerat bron redan efter två år som verksam konstruktör.”
Utdrag ur Jenny Anderssons Ung & Tung-nominering

Strax efter halv tolv-tiden börjar mikron att plinga. De flesta har med sig matlåda men är den kvar hemma finns det alltid några kollegor som går ut och äter. Jenny brukar ta en halvtimmes lunchrast och återvänder sedan till sitt skrivbord. Efter halv tre-fikat börjar slutspurten på arbetsdagen.

– Då börjar jag avsluta och skriver ner vad jag gjort i en dagbok och vad jag ska börja med imorgon. Jag funderar även över vad jag tyckt att jag gjort som varit bra, t.ex. att jag gick fram till den där erfarna kollegan och ställde en ”dum fråga” istället för att sitta och grubbla i flera timmar. Vid fyratiden packar jag ihop mina saker och beger mig hemåt.

Vad är det roligaste med ditt jobb?

– Det är en ganska svår fråga då det är så mycket som spelar in för att arbetet ska kännas roligt, men om man ska försöka specificera några saker är det sammanhållningen med kollegorna och att alla hjälper alla. Förutom det är det roligaste är att jag i mitt arbete gör skillnad för samhället och att det jag gör går att ta på så småningom. Att man kan gå ut och titta på en bro och säga att den där har jag varit med och räknat på så att den håller. Och att allt det mesta man gör är för att underlätta och förbättra för samhället. Det är både roligt och häftigt!

Vad är mindre roligt?

– I leveranstider när det kan bli väldigt stressigt. Även om jag planerat mitt arbete bra för att hinna kan det ofta ske förändringar i ett sent skede, t.ex. en väglinje eller andra parametrar som påverkar mitt arbete och som gör att jag måste göra om och uppdatera mina beräkningar vilket kan leda till stress. En annan mindre rolig del av mitt arbete är administrativa uppgifter som att exempelvis uppdatera metadata och information i rapporters sidhuvuden och sidfötter och att stämpla om dokument.

Jenny har frågat sig själv hur hon får tiden att räcka till, och hon tror att nyckeln är struktur och planering.

– I mina uppdrag som brokonstruktör är jag väldigt transparent med att jag även har andra åtaganden som tar min tid och påpekar detta i ett tidigt skede så att övriga uppdragsmedlemmar är medvetna om det. Sen har jag lärt mig ett sätt och en struktur att arbeta på som fungerar bra för mig.

När hon var ny som konstruktör kunde hon ofta känna både stress och press som till stor del berodde på att hon inte visste vad hon behövde för hjälp och hur hon ville lägga upp sitt arbete. Nu delar hon gärna med sig av sina erfarenheter till elever för att väcka hoppet hos dem.

– Att vara på KTH och få inspirera och hjälpa blivande samhällsbyggare är något av det roligaste jag vet. Det är väldigt kul att sitta på en övning och se elever kämpa med uppgifter de inte förstår och sen plötsligt att det går upp ett ljus för dem. Jag vill ta kål på myterna om att arbetet som konstruktör är så ensamt och tufft. Man måste inte måste vara fullärd när man börjar jobba eftersom man lär sig med tiden.

Jenny är noga med att poängtera att ingen fråga är för dum för att ställas. Även om det så är tredje gången den ställs.

– Då är det inte för att man själv är dum utan för att ingen har lyckats förklara. Alla lär sig och tar in information på olika sätt och en förklaring som fungerar för en person kanske inte alls fungerar för en annan.

Jenny beskriver det som ”lärorikt, häftigt och utmanande” att vara med och leda den tekniska utvecklingen framåt. Hon såg tidigt möjligheter till förbättringar som skulle kunna underlätta arbetssituationen.

– Det ger även utlopp för en kreativitet hos mig där jag får experimentera med nya arbetssätt och ”tänka utanför boxen” vilket är spännande. Jag har ett driv att göra så mycket som jag bara kan eftersom alla mina åtaganden är väldig roliga.

Det händer att kollegor behöver gå in och bromsa och påminna om vikten av återhämtning men Jenny är noga med att separera arbete och privatliv.

– När jag är ledig lägger jag undan min jobb-telefon så jag inte störs av den. Jag försöker så gott det går att lämna jobbet på arbetsplatsen och inte ta med det hem.

Ung & Tung-priset 2019 sponsras av Prefabsystem och de övriga nominerade är Linnéa Lepistö från Peab, Linotols Kevin Cicek och Max Lindeskog på Betongindustri.