Betongbruden: Halkigt värre!

Betongbruden

Vädret just nu lämnar ju en del att önska. Åkte hem efter jobbet, sex plusgrader, mörker och hällregn. Vaknar upp dagen efter till ett vinterland med minusgrader och ljust och fint ute. Inser direkt när jag ser mängden snö som fallit att det här blir en halkig dag.  

Åker till jobbet och ser att man har plogat här och var men inte saltat? Märkligt. Börjar känna mig lite nervös för jobbet men hoppas på att få en vettig körning, utmed större vägar, i alla fall som första jobb medan det är mörkt. Tyvärr blir det Ingarö och det känns inget vidare. Börjar köra och det är snorhalt överallt, så det går sakta. Stannar på en mack för att gå på toa, kommer sedan inte iväg vid rondellen utan får backa och ta sats. Nu är det smal landsväg med 50-gräns men jag håller 35 och ingen bakom tycks ha någon avvikande åsikt för de håller avstånd. Efter ett par kilometer ska vi höger enligt GPS:en. Kommer fram till korsningen som knappt syns i mörkret och anar en grusväg. Helt snö- och istäckt, inte sandad. Skit också.

Med ont i magen svänger jag in på vägen som är max 20 cm bredare än bilen på sidorna. Här gäller det att ta det lugnt, för det finns liksom inte så mycket plats att glida på. Krypkör vidare och hoppas slippa möte. Kommer fram till en skarp kurva med en backe och ser att det är sandat där, tack och lov! Full rulle (tja… bergis 15 km/h) uppför backen och sedan ser jag pumpen på en tomt lite längre ner till höger. 

Kör nerför en brant sandad backe och strax innan den är slut så ska man backa in på en pytteväg. Vägen är lerig och blöt och med dålig bärighet. Börjar backa och känner hur det lutar i sidled, min stora fasa. Håller i mig och håller andan och backar centimeter för centimeter. Andas ut när jag har kommit fram till pumpen och känner mig tacksam för att jag höll mig på vägen. Hem känns det bättre, då är det åtminstone inte mörkt. Man kan tycka att det låter läskigt att jag är rädd när jag kör mina 26 ton i halkan, men ingen duktig förare jag känner är bekväm med detta.  Man är helt enkelt inte så uppkäftig om 20+ ton ger sig iväg på egna äventyr.