Betong ger dig vingar

UtställningRenderingen av utställningen gjord av Note Studios.

Just nu pågår utställningen ”Flygande betong” på ArkDes i Stockholm. Den tar ett stort grepp kring betongelementets betydelse, inte bara för bostadsbyggandet genom historien. Här ryms konst, film och kanske framförallt politik.

Text: Roger Andersson. Foto: ArkDes.

– Ett element flyger på tre olika sätt, säger Pedro Ignacio Alonso, chilensk arkitekt och en av två kuratorer för utställningen.

Det flyger genom luften från fabrik till byggplats, oftast via en transportbil och en kran.

– Den flyger även som en metafor till filmer, fotografier, målningar och tidskrifter, säger Pedro Ignacio Alonso.

Pedro Ignacio Alonso

Pedro Ignacio Alonso.

Vi står ute på Skeppsholmen i Stockholm där ArkDes, Sveriges nationella centrum för arkitektur och design, har fyllt en hel hall med just modeller över element och byggnader.

Från taket hänger en modell med 118 delar från GPS, Grand Panel Sovjetico, ett kubanskt system som har sitt ursprung i dåvarande Sovjetunionen. Och då kommer vi in på det tredje sättet betongelementen flyger.


– De flyger från kontinent till kontinent, säger Pedro Ignacio Alonso.

Han pekar över en modell som visar hur ett byggsystem vandrat från Frankrike till Sovjet och vidare till Kuba och Chile.

Modellen startar år 1948. Raymond Camus föddes i Le Havre i Frankrike. Hans far ägde ett byggbolag och Raymond utbildade sig på det då omtalade École Centrale des Arts et Manufactures i Paris.

Han började rita arbetarbostäder åt Citroën och därifrån tog han steget till ett eget system med prefabricerade betongelement med rumsstora moduler med färdiga väggar med installationer. Modulerna bestod av fyra väggar också golv och tak.

Mer om Flygande betong
Utställningen ”Flygande betong – byggelementen som förändrade världen” kombinerar en omfattande teknisk forskning med en parallell berättelse om hur tekniken översattes och inspirerade konst, film, opera, dans, måleri och politisk propaganda. Hur tekniken spred sig över hela världen och slutligen satiriserades och dömdes ut för att ställas till svars för samhällets problem.
Utställningen pågår fram till den 1 mars 2020 på ArkDes i Moderna Museet, Stockholm.

Det franska ministeriet för återuppbyggnad och urbanism, MRU, gav 1944 uppdraget att bygga upp det sönderbombade Le Havre till Auguste Perret. Han delade in Le Havre i rektangulära tomter där 750 personer per hektar skulle få bostad.

Raymond Camus fick sig tilldelad tomt nr 17 nära bro nummer 6 och där köpte han en lagerlokal och ett gäng vagnar som amerikanerna lämnat efter sig och så startade han Pont VI-fabriken.

20 arbetare anställdes och Camus ansvarade för hela processen: tillverkning, transport och montering. Elementen hade måtten 3,3 x 2,8 meter. Tomt 17 blev klar och Camus arbetade vidare på tomt 21.

MRU kom och inspekterade Le Havre år 1951 och enligt noteringarna blev de ”helt förtrollade” när de kom till Camus fabrik och såg att tillverkningen kunde ske under alla årstider och att allt annat bara handlade om montering.

”Vi hoppas att Flygande betong kommer att få människor att tänka mer än en gång om kvaliteterna och möjligheterna för denna teknik att återupptäcka dess flexibla, demokratiska och arkitektoniskt ambitiösa rötter.”
Kieran Long, överintendent, ArkDes

Camus fick genast ett regeringsuppdrag och så småningom fick han uppföra 4000 bostäder utanför Paris åren 1954–1955. Hans fabrik på området spottade ut åtta lägenheter per dag.

Hemligheten bestod i uppvärmda gjutbord och en härdningsklocka som sattes över elementen. Han kunde hålla knappt 4000 element i lager, 25 dygns produktion, ifall något skulle strula.

År 1956 fick Raymond Camus en inbjudan från ryska statliga byggnadskommittén att komma till Moskva. Ett avtal slöts och 25 sovjetiska specialister började jobba i den franska fabriken i Montesson för att lära upp sig.

Tillsammans med ryssarna utvecklades ett jordbävningsresistent system skulle användas i Tasjkent i Uzbekistan.

I augusti 1958 lämnade de första elementen hamnen i Le Havre och året efter kom specialister från Camus företag till Tasjkent och började montera. År 1960 var de första hemmen inflyttningsklara.

 

Pedro Ignacio Alonsos finger fortsätter över modellen på Moderna Museet i Stockholm.

– Camus-systemet bytte namn i Sovjet till I-464. Ungefär 1962 ville Sovjets president Nikita Chrusjtjov förbättra relationerna till Kubas president Fidel Castro så han skänkte en hel elementfabrik till Kuba, säger Pedro Ignacio Alonso.

Systemet fick namnet GPS, Grand Panel Sovjetico, och det är det som hänger som modell i Moderna museets tak.

– På 1970-talet gjorde president Brezjnev samma sak och skänkte en fabrik till Allende i Chile, säger Pedro Ignacio Alonso.

Därför finns det chilenska systemet KPD från 1972. Betongen flyger runt världen.

Pedro Ignacio Alonso har sen 2006 kartlagt över 60 system som han låtit modellerats digitalt, element för element. Han är fascinerad över hur det går att spåra systemen och se den skarpa kopplingen till politiken.

År 2014 kurerade han den chilenska paviljongen på Arkitekturbiennalen i Venedig tillsammans med Hugo Palmarola, som även varit medkurator på ”Flygande betong”.

De tilldelades Silverlejonet för utställningen ”Monolith Controversies”, en stark utställning som tydligt visade på kopplingen mellan byggande och politik, speciellt då kommunismens inflytande.

– När Pinochet kom till makten i Chile och fick ärva elementfabriken tyckte han systemet hade en för stark socialistisk look, så han förändrade det. Betongen gick från socialism till kapitalism, säger Pedro Ignacio Alonso.

Mer om Elementbyggande i Sverige
År 1968 fanns det sexton olika prefabricerade stomelementsystem av betong från tolv olika tillverkare i Sverige och 15 procent av miljonprogrammets flerbostadshus byggdes med dessa prefabricerade betongstommar. Ett av systemen var Ohlson & Skarnes System Skarne 66 som exporterades till Västtyskland, Kanarieöarna, Kuwait och Venezuela.
Det var så det började.
De första bostadssystemen med prefabricerade betongelement fanns i Frankrike på 1930-talet. Arkitekterna Eugène Beaudouin och Marcel Lods använde sig av ett system som skapats av ingenjören Eugène Mopin och byggde Cité de la Muette i franska Durance. Det är ett område med fem torn på 14 våningar, tio låghus och en större U-formad byggnad med fem våningar. Henry Fords bilfabriker stod för inspirationen och elementen tillverkades i en fabrik direkt på byggplatsen och en monorail stod för frakten fram till montering.