Och ni tyckte flyktingkrisen var en kris!

Redaktören reflekterar

Syrienkriget medförde att 1,5 miljoner flyktingar sökte sig till Europa. Det blev en kris, speciellt för de som flydde. De som inte kom fram. Eller de som kom fram utan nära som inte kom fram. Horribelt. Krig, vad är det bra för?

Men det blev även en kris på andra sätt. För Migrationsverket, inte minst, men även för andra instanser i samhället som ska handha traumatiserade människor som inte alls är vana vid vår kultur. Inte bara under några år, utan under generationer. Skolor, arbetsförmedling, sjukvård, polis, socialtjänst.

Det här är absolut inget inlägg i någon flyktingdebatt eller någon kritik mot flyktingpolitik. Om det uppfattas så, pudlar jag direkt. Jag försöker bara vara klarsynt. Och håll ut, jag kommer till en viktig poäng för oss samhällsbyggare.

För vi har inget samhälle anpassat för flyktingar. Inte då, inte nu. Inga städer som byggts för att inkludera dessa människor, för att tillgodose deras behov, för att integrera. Vi blev tagna på sängen. Det blev ett krisartat mottagande.

På Arkitekturgalan, eller på dagen då galan var, föreläste Richard Sennett, professor i sociologi vid London School of Economics, MIT och New York University. Han berättade om spridningen av öknar i världen. Han bläddrade mellan två bilder från Somalia med åtta års mellanrum. Då, för åtta år sen, fanns det möjlighet för erfarna afrikanska bönder att försörja sig. Svenska bönder utan EU-bidrag hade lagt ner för 200 år sen och flyttat till Amerika, men afrikanska bönder är av annan kaliber. Men nu, åtta år senare, var deras odlingar öken. Inget kan växa där.

Professor Richard Sennett förutspådde att år 2060 är 160 miljoner människor på flykt på grund av ökenutbredningen, 30-40 procent av dessa kommer till Europa. Det innebär 40-60 gånger fler flyktingar än under Syrienkriget. Och vi som tyckte att vi hade en kris då.

Men frågan är om det behöver bli en kris denna gång. Det blir det om vi blir tagna på sängen med brallorna nere igen. Men om vi har planerat för det? Om vi byggt ett samhälle som klarar det, Open cities, som Richard Sennett skrivit en bok om? Om vi är beredda?

I såna fall måste vi börja nu. Våra nya stadsdelar, våra nya sjukhus, våra nya skolor, allt måste vara förberett för framtiden, för den verklighet som Sennett menar är oundviklig. Det kommer kräva intelligenta samhällsplanerare och skickliga arkitekter. Det kommer kräva handfasta politiker och moderna myndigheter. Jag hoppas de finns där ute.