Hem Arkitektur Poeten av betong

Poeten av betong

Olympiastadion i Montreal
Olympiastadion i Montreal kallas i folkmun för "The Big O" med tanke på den ovala formen.

Med hjälp av betong ville den franske arkitekten Roger Taillibert låta sin design spegla idrottsliga prestationer. Hans verk, som finns spridda över världen, kommer fortsätta prata hans språk nu när han själv inte kan.

Text: Jenny Ahonen. Foto: v2com.

Den 5 oktober 2019 gick den franska arkitekten Roger Taillibert bort, 93 år gammal. Taillibert är känd för sina nyskapande idrottsarenor och -anordningar i betong. Att det blev sportanläggningar Taillibert kom att arbeta med beror på att han som nyutexaminerad från de ansedda skolorna École du Louvre och École nationale supérieure des Beaux-Arts anställdes av franska regeringen som chefsarkitekt för just idrottsfaciliteter.

Roger Taillibert
Roger Taillibert var mer intresserad av kurvor än raka linjer.

Tailliberts speciella design uppstod ur detta specifika område. Han ansåg att anläggningarnas design borde representera den verksamhet de skulle husera: de atletiska prestationerna och strävandena ville han spegla i innovativa linjer och former bortom det alldagliga. Formgivaren skulle, likt idrottaren, satsa på att nå högre, vara bättre – utmana begränsningarna.

Parc de Princes
Parc de Princes, hemmaarena för Paris Saint-Germain.

Taillibert var alltid mer intresserad av kurvor än raka linjer, ellipser snarare än cirklar. För sådan, skulpturell, arkitektur ansåg han betong vara det ultimata materialvalet. I ett av sina första projekt, den olympiska simhallen i Deauville, började Taillibert försiktigt att arbeta med okonventionella linjer och utnyttjade det spännande samspelet mellan rum och tomrum. När han ritade fler simhallar, i Paris, Lyon och Reims, tog han ut svängarna än mer och gav dem häftiga, parasolliknande segeltak.

1972 stod fotbollsarenan Parc des Princes färdig. Den kommer husera fotbollstävlingarna under OS i Paris 2024 och är en av Tailliberts mest kända verk. Här har han etablerat den byggnadsstil han förknippas med: en kombination av smarta matematiska uträkningar och konstnärlig innovation. Bland annat har Taillibert ofta arbetat med förspända armeringskonstruktioner som möjliggjort böjda, bärande strukturer.

 

De så kallade revbenen i betong i Parc des Princes återses bland annat i den olympiska stadion i kanadensiska Montreal. Det var borgmästaren i Montreal, Jean Drapaeu, som var fast besluten att anlita Taillibert för det senare jobbet. Han kallade hans byggnader för ”dikter i betong” och gav Taillibert total konstnärlig frihet.

Olympiastadion i Montreal
Olympiastadion i Montreal har världens högsta lutade torn, 175 meter högt.

Den friheten har upprört många Montreal-bor som ansett att hans design var för överdrivet storslagen. Dessutom drog projektet ut på tiden och notan blev mångdubbelt så dyr som man räknat med. När OS inleddes 1976 var själva stadion och det 165 meter höga, lutande torn – världens högsta sådana – som böjer sig in över arenan ännu inte helt färdigbyggda.

Kostnaderna har fortsatt ticka på efter tävlingarna, bland annat till följd av dyra reparationer. Tailliberts byggnad, som ibland liknas vid en cykelhjälm, har alltså kritiserats, men är samtidigt förmodligen den mest välkända byggnaden i staden i Montreal och minst lika uppskattad som ifrågasatt.

Utöver Kanada har Taillibert också arbetat i Jordanien, Elfenbenskusten och Luxemburg, men de allra flesta av hans byggnader står i hemlandet. Den franska regeringen har bland annat utsett honom till kommendör av hederslegionen.