Hem Reportage Projektet Taket största utmaningen på Liljevalchs+

Taket största utmaningen på Liljevalchs+

Liljevalsch+
Bild. Wingårdhs.

Hela Liljevalchs+ ska vara platsgjutet, till och med toalettväggarna. Det har Gert Wingårdh bestämt. Så konstruktören fick helt enkelt gilla läget. Det platsgjutna taket blev den största utmaningen.

Text: Karin Foss, WSP.

Den största utmaningen i projektet rent allmänt har varit samordningen mellan alla discipliner. Eftersom samtliga installationer är ingjutna i stommen, även ”lättväggar” är platsgjutna och likaså viss inredning så måste en mycket detaljerad samordning ske där vi utför kollisionskontroller på en så detaljerad nivå som mellan eldragningar och armeringsjärn.

Dessa kontroller utfördes i programmet Navis Works. Samordningsarbetet har förenklats genom att samtliga discipliner modellerar i 3D-programmet Revit.

Konstruktionsmässigt har den största utmaningen varit det platsgjutna taket. I denna konstruktion har det funnits flera aspekter som krävt mycket utredning och arbete.
Den relativt långa spännvidden (ca 20 meter) för takets balkar var det första att utreda.

Karin Foss
Textförfattaren Karin Foss, konstruktör.

Detta löstes genom att takets balkar fungerar som en balkrost, balkarna bildar ett rutnät likt ett liggande fackverk. I och med det valda statiska systemet får vi, förutom att lasterna fördelas i de två huvudriktningarna, funktionen av att balkarna stabiliserar varandra och förhindrar en stor nedböjning. Det gör även att den rotation som vill ske i balkarna på grund av tvärsnittets lutande utformning tas om hand.

En aspekt som vi var nervösa över hur gjutresultatet skulle bli var för den tunna spetsen, som endast är två centimeter bred, i balkarnas botten. För att säkerställa ett bra resultat av gjutningen har provgjutningar gjorts av takbalkarna. I provgjutningen kunde även utförandet av armeringsmontaget och placeringen av de ingjutna installationerna utredas.

Takbalksmöte
Takbalksmöte med armering redovisad i en riktning. Bild ur Revit-modell.

Eftersom betongens yta är den färdiga synliga ytan i konsthallarna är det höga krav på sprickfrihet och jämnhet i ytan. För att motverka krympning i betongtaket har vi lagt upp arbetsgångar med specifika gjutfaser, dock har dessa fått arbetas om efter samordning med Peabs framfart och arbetsgång. Det har lett till att justeringar av armeringen i takbalkarna har fått utföras för att motverka uppkomsten av krympsprickor.

Fasaderna är mycket speciella men har inte krävt lika mycket arbete som taket. Arkitekten har tagit fram de ingjutna stålcylindrarna i vilka glaskopparna sedan placeras i. I stålcylindrarna placeras formstagen vilket gör att fasaden inte har några synliga staghål.

Fasaderna är mycket speciella men har inte krävt lika mycket arbete som taket.

På grund av de ingjutna stålcylindrarna ligger den bärande delen av väggen i volymen innanför cylindrarna. Detta har gjort att vi behövt placera extra nätarmering mellan cylindrarna för att inte få för stort täckskikt och där genom få uppkomst av sprickor. En del av fasaderna som varit en utmaning har varit att lösa köldbryggor vid glaspartier, eftersom alla synliga ytor ska vara betong kring glaspartierna har isolerskiktet i väggarna dolts av en betongkonsol vilken gjutits tillsammans med den inre väggskivan.

Det har varit uppe som förslag att prefabricera den yttre fasadskivan med de ingjutna glaskopparna flertalet gånger under projektet. Vissa delar av fasaden, exempelvis det stora glaspartiet vid entrén hade kanske varit svårare att lösa med prefabricerade element då skivan har en lång spännvidd, medan andra delar hade kunnat bytas ut mot prefabricerade element utan större ändringar konstruktionsmässigt.

Att hela byggnaden ska vara platsgjuten, till och med toalettväggarna, är ju ursprungstanken i det tävlingsförslag som Wingårdhs och Ingegerd Råman vann med och Fastighetskontoret har valt att inte frångå tävlingsförslaget i den frågan.