Hem Okategoriserade Extrabloggen: Årets Bygge dagen efter!

Extrabloggen: Årets Bygge dagen efter!

Sitter här och funderar på Årets Bygge. Det hände på Cirkus igår och jag undrar om jag ska vara rättfram eller stryka medhårs. Behövs mina synpunkter? Ingen har bett om dem, men jag kör ändå.

Vann själva priset gjorde Östra Länken i Luleå, ett VA-projekt. Jaha, ingen har hört om det, ingen kommer höra om det i framtiden heller. Men de har uppfyllt kriterierna som satts upp gällande bland annat arbetsmiljö, säkerhet, innovation, hållbarhet och samverkan.

Bättre än alla de andra 19 projekten som också var i ”final”. Alla undrar vi hur man kan bedöma arbetsmiljö, säkerhet och samverkan i hela 20 projekt och göra det rättvist. Är man med på plats undercover?

Nej, naturligtvis inte. Och rätt vinnare och juryarbete ska alltid diskuteras. Det hör hit. Det jag ändå uppskattar med Årets Bygge är att man inte är populistisk. Man kommer aldrig ge Årets Bygge till Bob Dylan för att han bygger bryggor så fint i sina låtar och skapar så sin arbetsmiljö med sina ordsnickerier. Är det ett VA-projekt i Norrland som man tycker är bäst så utser man det. Starkt!

Årets Bygge vill vara mer än bara ett pris. Man talar om ett koncept. Och därtill hör föreläsningar på dagen. Jag förstår att man vill ta dit Christer Fuglesang och det var fascinerande att följa med honom ut i rymden. Riktigt fascinerande faktiskt. Men när det ska kopplas till byggande, bygga i rymden, blir det lite krystat. Han tyckte byggbranschen skulle ta efter rymdindustrins minutiösa planerande och det var väl bra. Men det är inte det vi tar med oss förstås.

Claudia Olsson, vd på Exponential, med mera, med mera, hade en mycket bra föreläsning om artificiell intelligens och robotik. Piller som sväljs och kopplar upp sig mot en app som ger värden i realtid inifrån kroppen och bilar som styrs av hjärnverksamhet. Blir jag arg svänger den vänster, glad höger. Kräver lite träning. Speglar som avläser vårt ansiktsuttryck och kan berätta hur vi mår. Eller ännu bättre, avslöja terrorister på flygplatser, därför att man har lagrat en massa information om olika sinnesstämningar och hur de yttrar sig i utseendet. Det svindlar.

Övriga föreläsningar, utfrågningar och ”samtal” minns jag faktiskt inget av överhuvudtaget. Politiskt samtal där alla riksdagspartier fick snabbsvara på frågor gav förstås inte så mycket, men det är viktigt att även politiker är med på Årets Bygge. Jag förstår poängen.

Dagen leddes av Ellinor Persson som är lite hurtrolig och det kan väl vara kul. Frågorna till Fuglesang var även de hurtroliga men fungerade. Vi fick veta mer. Det blir dock lite för töntigt ibland och när hon får ur sig ”alla kommer bakifrån idag” om en manlig föreläsare som kommer bakifrån scenen istället för upp för trappan och dessutom följer upp det med ”det där lät lite konstigt”, då tycker jag det säger det mesta om nivån.

Underhållningen på kvällen var förstklassig, bra soulband och fantastisk trapetskonstnärsuppvisning. Precis som Ellinor Persson har Karin da Silva fått klippkort som konferencier. Det är varken eller, men när hon kör samma pausdansövningar som förra året så funderar jag om hon inte behöver hjälp med manus. Eller jag funderar inte, hjälp henne med manuset!

Prisutdelningarna är förvånansvärt långrandiga med motiveringar och annat som ska läsas upp. Det ska ge tyngd åt pristagarna, men ärligt talat, ingen av oss därnere lyssnar. Vi skulle knappast ens läsa det i tryck efteråt.

Och även om man läser och läser så fattar vi ändå inte vad Leanpriset är eller varför de nominerade är nominerade eller ens vad vinnare har bidragit med för leant i branschen. Och varför ska pristagare som vet att de ska få priset, till exempel ByggOpus vinnare, sitta längst bak?…

Maten var sämre i år, vinet lika bra, en del stolar var tomma under middagen och inte lika många byggkändisar var där i år. Mellanår?

Jag vill avsluta med något snällt. Urban Månsson, vd på Svensk Byggtjänst, är en synnerligen trevlig värd och presstjänsten runt Årets Bygge fungerar förträffligt. Tack för i år.