Hem Betongbruden Betongbruden: Fabrikens minnen består

Betongbruden: Fabrikens minnen består

Betongbruden

De har snott våran bästa fabrik! Nåja, snott är väl något överdrivet, men favoritfabriken är nermonterad och på väg till en prefab-firma i Finland där den ska få fortsatt tjänstgöring. Fabriken är Skanskas ena fabrik i Farsta, den så kallade “Gamla”.

När jag började köra betong körde jag mycket på den fabriken, och för många av oss som har jobbat ett tag har den varit en favorit. 

Pratar man med kollegor som var med på den tiden så är det idel varma kommentarer om Gamla. På sociala medier har sorgen skymtats i inlägg efter inlägg, varvat med mer eller mindre kul anekdoter från förr.

Ett av de roligaste minnena vi alla har från Gamla är när Angelica som då körde betongbil råkade bli inlåst på toan. Jag låter henne berätta med egna ord:

“Klockan var runt 20 på fredagskvällen och jag var sist kvar på betongfabriken i Farsta. Efter att ha spolat rent bilen och gjort mig klar för att åka den långa vägen hemåt mot parkeringen i Upplands Väsby skulle jag bara gå på toaletten. Ett toabås fristående från byggnaden. Och eftersom jag “bara skulle” så lämnade jag telefonen i lastbilen.

Inte en själ i sikte men så klart måste jag ändå stänga dörren, jag menar tänk om någon skulle komma. Jag backar in med handtaget i handen. Och just när dörren går igen…så står jag verkligen där med handtaget i handen. Vad i hel****!?

Hinner tänka tankar som att jag ändå kan överleva till morgondagen. Har ju både vatten och toamöjligheter… optimist och så. På dörren sitter en oval skiva i glas. Jag är 27 år och har aldrig pangat en ruta i hela mitt liv. Lyckas ha sönder den och minsann, dryga metern nedanför på utsidan ligger resten av handtaget.

Ropar högt ut i detta ödsliga industriområde: “Hjälp, hjälp!” så högt att jag får ont i huvudet (kanske i kombination med hela situationen, inlåst på en toalett i Farsta i kanske otaliga timmar). Har ingen aning om hur lång tid som går men till slut kommer någon vänlig man som hört mina rop. Vilket så klart också skrämmer min redan uppjagade hjärna något. Tänk om det är en våldsman som har fått ett byte serverat (OK,  jag tenderar att ha livlig fantasi i dessa situationer). Men nej, det var ingen våldsman och jag blev utsläppt.

Och sen den dagen är denna en omtyckt liten historia både hos mig och mina före detta kollegor som jag saknar oerhört sen jag slutade köra för drygt fyra år sedan”.

Den här historien har blivit smått legendarisk bland oss som har varit med ett tag. Stackars Angelica har fått utstå en hel del pikar och påminnelser om händelsen, här har vi haft stor glädje av sociala medier, haha! Gamla fabriken må försvinna men det gör inte alla härliga minnen. Tack för allt, Gamla!