Hem Betongbruden Betongbruden och den nya kollegan

Betongbruden och den nya kollegan

Betongbruden

Häromdagen lyckades jag smita från lastningen när jag bara hade fått halva lasset. Och kollegan på tur efter mig lyckades (ovetande) hinna in under blandaren lagom till min sista sats släpptes. Den ihop med hans egen betong blev inget bra alls… Alldeles för tungt, alldeles för fullt och dessutom två olika betongsorter så det fick kasseras. Surt, men det är många som har gjort samma miss.

Man har dels ett rött/grönt ljus att ha koll på och dels transportsedlarna som skrivs ut nära lastningen. På alla fabriker utom en kommer transportsedlarna när lasset är klart, men på denna fabrik kommer de i början av lastningen. Som gjort för att man ska missa och åka när man hämtat lapparna.

Chefen ringde senare samma dag och meddelade att jag inte fick köra någon betong dagen därpå. Jag skulle vara hemma och göra en massa kurser på nätet. Chefen påstod att det var ett krav från Betongindustri, men jag misstänker att det snarare är för att det blir billigare när jag är hemma!

Dagen fortsatte utan större missöden, men den där bilen jag har fått som kollega… Den har en elektrisk handbroms som man lägger manuellt, men man kan oftast bara lägga i drive och åka när man har stått med parkeringsbromsen i, urkopplingen sköts för det mesta automatiskt. Dock kopplar den inte ur sig själv om en dörr är öppen, eller när den helt enkelt inte känner för det (känns det som).

Systemet är kanske inte den skarpaste kniven i lådan så ibland uppstår frustrerade situationer där jag tycker att jag gör allting rätt, men parkeringsbromsen ändå vägrar att låta bilen åka iväg.

Häromdagen utspelade sig följande: Jag lägger i driven och trycker på gasen, bilen varvar men rör sig inte ur fläcken. Jag muttrar, gör som man ska för att lägga ur parkeringsbromsen manuellt, igen, och bilen varvar men rör sig inte ur fläcken. Jag blir irriterad, höjer rösten och svär frustrerat åt bilen.

”Ja men jag HAR ju lossat P-bromsen?! Vad är problemet?!”

Sen slänger jag en blick på växelspaken. Den står i läge ”neutral”… Jag lägger i växeln, säger ett skamset förlåt till bilen och riktigt känner hur den himlar med ögonen som den inte har. Och så åker vi.

Åsa ”Betongbruden” Karlström