Hem Fråga Experten Fråga Experten: Renovera balkongerna?

Fråga Experten: Renovera balkongerna?

Fråga Experten

När kan man avgöra att balkong på en vanlig bostadshus är dålig så att det måste renoveras? Vilka är dom vanligaste tecknen? Våra balkonger i förening har små färgsläpp under plattan, men man ser ingen rost än så länge. Åldern på balkongerna ca 70 år. Borrprover med PH-mätning, är det rätt sätt?
/Jorma

När det gäller angrepp på betong respektive betongkonstruktioner är det följande tre typer vi brukar beakta:

  1. Frysning
    1. Tidig (innan 5 MPa)
    2. Senare (cyklisk främst med saltvatten)
  2. Armeringskorrosion
    1. Karbonatisering
    2. Klorider
  3. Kemiska angrepp
    1. Syra
    2. Sulfater
    3. Urlakning
    4. Ballastreaktioner (ASR)
    5. Bakterier (syra)

För att angreppen skall kunna ske behövs också fukt, varför utomhusmiljö ofta är mer ”besvärligt”. Vi har exempelvis tösaltader anläggningskonstruktioner och marina konstruktioner (främst västkusten) som är extra utsatta. Detta ställer högre krav på betongens frostresistens, täthet, täckande betongskikt till armeringen, sprickbegränsning och härdning. Även betongkonstruktionen i badhus, parkeringshus, jorbruk och avlopp kan vara extra utsatta.

När det gäller balkonger brukar man skilja på ovan- och undersidan, detta eftersom fukttillståndet kan antas vara olika på dessa sidor. Det ”angrepp” man kan tänkas få på en balkong är armeringskorrosion, och då den typen som är initierad av karbonatisering. Som regel är balkongen inte dimensionerad för att tösaltas, så denna typ antar jag att du inte behöver beakta.

Karbonatisering innebär att luftens koldioxid med tiden tränger in i betongen, och för att detta skall kunna ske behöver det vara relativt torrt (<85% RF i betongen). Koldioxiden kan då reagera med den ”fria” kalken (kalciumhydroxid) i betongens porsystem, och ombildas till kalksten (kalciumkarbonat), varvid pH sjunker från ca 13 till ca 9-10.

Att betongen karbonatiserar är egentligen inte negativt, tvärt om så ökar tätheten och hållfastheten och den blir mer beständig/tålig. Men om betongen vid armeringsjärnet karbonatiserar kommer passiveringen (korrosionsskyddet) att brytas, och om det då finns tillgång till fukt (och syre) kan järnen börja rosta. Så även om en betong inomhus karbonatiserar är det inget problem eftersom miljön är så pass torr att korrosion inte kommer ske.

Då överytan på balkongen kan förväntas vara fuktig, skulle man kunna tänka sig att korrosion kan ske där. Men eftersom karbonatiseringen som regel går mycket långsamt på denna sida är risken för korrosion mycket låg, och järnen kommer vara väl skyddade av betongens höga pH. Dessutom kan en del balkonger ha extra skydd av tätskikt på ovansidan. Däremot på undersidan behöver man beakta karbonatiseringen, och risken för armeringskorrosion. Karbonatiseringen rör sig in som en ”front”, där djupet är proportionellt mot roten ur tiden. Detta innebär att det yttersta lagret kan karbonatisera relativt fort, men ju längre in fronten når detså långsammare går det. Om det exempelvis skulle ta 25 år att karbonatisera 10 mm, så skulle det ta det 100 år att nå 20 mm med samma förutsättningar.

Att välja en betong med lägre vatten-cement-tal (vct) gör den tätare och karbonatiseringen går långsammare, exempelvis tar det ungefär dubbelt så lång tid att nå lika långt in om man sänker vct med 0,10 (ex 0,60 till 0,50). Ett annat sett att ”bromsa” karbonatiseringen är att tätgöra ytan, exempelvis med karbonatiseringshämmande färg. Detta är något man ofta kan se målat på balkongers undersida.

För arr ta reda på hur djupt in karbonatiseringen nått använder man en pH indikator, i detta fallet Fenolftalein eller Tymolftalin som byter färg vid pH ca 9. Den förstnämnda indikatorn är något kancerogen varför man bör använda den sistnämnda istället. Det finn två sätta att göra mätningen. Det ena är att man borrar ut en cylinder (diameter 50-100 mm) och klyver den på längden och sprayar på pH indikator. Det andra sättet är att man borrar in (ca 20 mm borr) en liten bit i taget, blåser rent och sprayar indikator i hålet och tittar efter när det blir färgat i hålet. Gör man mätningen i borrhålsmätning bör man gör minst två hål, eftersom risken är att man vår varierande resultat om man hamnar i stenar.

Jämför man korrosion initierad av karbonatisering relativt klorider, så är korrosionshastigheten betydligt långsammare och kräver att det är ganska fuktigt (85-95%, jämfört med 60-95% med klorider). Så även om du skulle mäta att karbonatiseringen har nått underkant-järnen för balkongerna, så behöver det inte vara något problem. Och har man bara koll på eventuell korrosion kan man acceptera detta, då hastigheten sannolikt låg (lång propageringsfas).

Tittar man på äldre balkonger, är det ganska vanligt att man använt en betong med relativt högt vct, bristfälliga täckskikt och avsaknad av ”droppnäsa”. Byggreglerna och dimensioneringskraven var begränsade/låga, något man se hos betongkonstruktioner byggda under miljonprogrammet, där många balkonger, loftgångar och P-hus är i ganska dåligt skick (eller ha fått bytas).

Att ni har fått färgsläpp på undersidan balkongerna är inget tecken på att det skulle vara problem med konstruktionen eller betongen. I så fall snarade orsakat av dålig vidhäftning, högt fukttillstånd eller att färgen inte är beständig (brutits ner). Skulle man däremot se täcken på korrosion, exempelvis rostutfällningar, sprickbildning eller spjälkning, så är det en annan sak.

Eftersom balkongerna är 70 år, kan man kanske ändå fundera på skicket. Det kan vara idé att mäta karbonatiseringsdjup, och eventuellt titta på armeringen om den uppvisar tecken på korrosion. Det kan då vara lämpligt att ta ut cylinder så man dessutom får med sig armeringsjärn (lokaliseras med täckskiktsmätare vid borrning). Men som sagt, även om det karbonatiserat in till järnen så behöver det inte vara problem. Och om så är fallet kan man minska risken korrosion genom att se till att betongen är någorlunda torr med hjälp av väderskydd.

Oskar Esping,  tekn. dr. Thomas Betong och Thomas Concrete Group