Hem Reportage Ufots ödsliga öde

Ufots ödsliga öde

Buzludzhas öde är inte unikt. Det pampiga bulgariska kommunistmonumentet vittrar sakta men säkert sönder idag, i likhet med många andra minnesmärken från samma tid. Det som gör Buzludzha annorlunda är dess storlek, placering, grandiosa utformning – och att vissa nu arbetar för dess restaurering.

Text: Joakim Rådström. Foto: Darmon Richter.

Vad i allsin dar finns det för gemensamt mellan isfabriken i brittiska Grimsby, Prinkipos barnhem i Turkiet, casinot i Constanța i Rumänien, David Gareji-klostren i Georgien, Wiens historiska stadskärna, kyrkorna i albanska Voskopoja och Vithkuqi samt Buzludzhamonumentet i Bulgarien? Jo, de utgör tillsammans Europas sju mest hotade kulturarv, enligt den europeiska organisationen Europa Nostras lista 2018.

– Primärt var syftet med byggnaden att vara en mötespunkt för partiledarna för att diskutera politiska frågor. Men de ville också främja historien och målet med en kommunistisk utopi, säger Stefan Spassov, designer och forskare i Bulgariens huvudstad Sofia.

Stefan Spassov
Stefan Spassov.

Spassov, som specialiserat sig på studier av Buzludzha och andra kommunistiska landmärken i Bulgarien, berättar mer om den unika byggnaden:

– Den ursprungliga planen var att bara ha en enkel stjärna på toppen av berget. Sedan fortsatte de bygga: arkitekten Georgi Stoilov kom med en idé om en lagerkransform med en stjärna i mitten, och så vidare.

I slutänden blev resultatet en stor byggnadskropp som graciöst svävar som en enorm konvex betonglins, 60 meter i diameter, på toppen av berget. Jämte huvudbyggnaden står ett 70 meter högt torn, en pylon, dekorerat med det som vid invigningen var världens största upplysta stjärnor.

– Pylonen blev en sorts stag för hela byggnaden. Och genom att den har en ganska djup förankring ned i själva berget har den blivit riktigt stabil mot starka vindar och jordbävningar, berättar Stefan Passov.

Längs huvudbyggnadens yttre löper ett galleri med vidunderlig utsikt över bergen. Innanför ståtar så den verkliga sevärdheten – en väldig samlingshall, 40 meter i diameter, med golv och längsgående sittavsatser i marmortäckt betong under ett tak med det klassiska hammaren-och-skäran-motivet.

Väggarna längsmed promenadkorridorerna och aulan, samt på nedervåningen av byggnaden, är rikligt täckta med färgglada mosaiker i koboltglas med klassiskt kommunistiska motiv – totalt 1 000 m² av interiören är utsmyckad på detta sätt.

Inalles användes 70 000 ton betong, 3 000 ton armerat stål och 40 ton förgyllt glas till den unika anläggningen i centrala Bulgarien. Över 6 000 byggarbetare, hantverkare, specialister, soldater och studenter medverkade till projekteringen och bygget av Buzludzha.

Sedan det slutade användas runt början av 1990-talet har Buzludzha emellertid kommit att förfalla rejält. Förstörelsen har snabbats på av de extrema väderförhållandena uppe i bergen såväl som av vandalism och stölder av besökande urban explorers. Fönstren längs utsiktspassagen är borta, väggarna sönderklottrade, många mosaikplattor nedtagna – och under marmorn i stora salen skymtar betongen fram på flera håll.

– Många byggnader som sattes upp under kommunismen var verkligen byggda för att hålla länge. Många av dem är stabilare och bättre konstruerade än nya byggnader. Men eftersom de inte har underhållits börjar de nu förfalla, säger Stefan Passov.

Den starka ikonografin och de färgglada mosaikerna håller numera på att försvinna allt snabbare, till förfäran för både Passov och andra som vurmar för unik öststatsarkitektur.

Idag arbetar ett projektteam med att skapa internationell uppmärksamhet för Buzludzhas öde. På grund av det långtgående förfallet har emellertid notan för renoveringen vuxit – Europa Nostras uppskattning är motsvarande 78,5 miljoner svenska kronor för både de omedelbara nödåtgärderna och den långsiktiga återuppbyggnaden. Hittills har endast amerikanska Getty Foundation bidragit, med 185 000 dollar.

“Nästan omedelbart började gamla kommunistiska byggnader förstöras”

– Idén är att detta bidrag ska täcka kostnaderna för att ta reda på var de övriga, över sju miljoner dollarna, ska komma från, säger en anonym källa inom renoveringsprojektet.

Projektmedlemmarna är annars förtegna om planerna, inte minst eftersom den bulgariska regeringen ännu inte har förlänat någon officiell monumentstatus till Buzludzha.

– Men det finns nu mer intresse och mer finansiering tillgänglig för Buzludzha än någonsin sedan 1989, så vi är ändå optimistiska, fortsätter källan inom projektet.

Buzludzhamonumentet ägs för närvarande av den bulgariska staten. Och bakgrunden till statens saktfärdighet att ge monumentstatus ligger i en segdragen ideologisk strid kring kommunismens hågkomst i landet.

– Övergången från kommunism till demokrati var väldigt bitter, och nästan omedelbart började gamla kommunistiska byggnader förstöras eller överges. En stor majoritet här skulle säga att det vore ett slöseri med resurser att bidra till ett något som Buzludzha, säger Stefan Passov.

Han lägger dock till att opinionen kan påverkas om det blir tydligt att det finns bra och effektiva planer för Buzludzhas renovering. Det bulgariska socialistpartiet lämnade till och med in en begäran om få ta över monumentet. Regeringen villkorade dock begäran med att socialistpartiet bara skulle få stå som ägare i tio år, och om partiet kunde leverera en trovärdig plan för Buzludzhas renovering. Detta kunde inte socialistpartiet göra, varför staten fick fortsätta förfoga över Buzludzha.

– Men socialisterna hävdar det fortfarande som deras egendom, lägger Stefan Passov till.

Läs mer om Europa Nostras utvärdering av Buzludzhaprojektet på europanostra.org (pdf).