Hem Betongbruden Betongbruden och Murphys lag

Betongbruden och Murphys lag

Betongbruden

Kommer i god tid till jobbet eftersom jag ska få hjälp med en krånglande smörjnippel. Just den här nippeln är mycket viktig och används ett par gånger i veckan så den måste funka.

Killen som ska hjälpa mig har inte kommit än så jag tänker att jag oljar in in bilen så länge. Klättrar upp på balkongen och upptäcker att formoljesprutan är trasig. Jag går bort och lånar en av en kollega. Kollar att den funkar vilket den gör. Går tillbaks till lastbilen, fyller på med mer olja i flaskan, sprutet funkar. Klättrar upp på balkongen och då funkar inte sprutet…

Tänker att jag orkar inte hämta en till spruta, jag häller på oljan istället. Tar av spraydelen och tappar givetvis själva behållaren. Klättrar ner, fyller på, då funkar sprutet! Åh vad bra tänker jag och klättrar upp igen. Då funkar INTE sprutet…men alltså på riktigt??

Häller på oljan på bilen och går tillbaks med sprutan. Under tiden som jag hade morgonfys upp och ner för stegen har killen som skulle hjälpa mig med nippeln kommit, han hade tagit lite spontan flextid (försovit sig). Felet hittades snabbt och åtgärdades samt fett fylldes på. Guld värt med snälla människor!

“Må evig klåda där solen inte skiner drabba alla egoister”

Åker ut till kunden med första lasset men då är provtagaren inte är nöjd med betongen så jag får åka tillbaka till fabriken. Nytt försök, denna gången ner i en tunnel vilket gick bra. På väg tillbaks till fabriken vid tolvtiden får jag spolbesked, jag får gå hem! Härligt med tidig fredag och eftersom jag pendlar fem mil tvärs igenom stan just nu så slipper jag gärna köerna!

l Glad i hågen parkerar jag lastbilen. Och upptäcker punka på personbilen…

Frågar fabriken om de har en kompressor för jag misstänker pyspunka men lagom till att grejerna rotats fram upptäcker jag en rejäl skruv i däcket. Skit också! Byter till reservhjulet, kastar i mig lunch och åker till däckverkstan. På vägen måste jag stanna på en mack och gå på toa. Upptäcker försent att pappret är slut. Må evig klåda där solen inte skiner drabba alla egoister som tar sista pappret och inte säger till.

På däckverkstan visade det sig att ägaren också hade haft en skitdag så det var nog i rent samförstånd han gav mig 150 spänn i rabatt. Höll på att glömma att betala och när jag hade gjort det så säger han att jag ska köra försiktigt hem, trots att han vet att jag bor ett stenkast därifrån. Undrar om han tyckte att jag verkade behöva några välvilliga ord på vägen?

Åsa “Betongbruden” Karlström