Hem Betongbruden Stressigt värre för Betongbruden

Stressigt värre för Betongbruden

Betongbruden

För det mesta är mitt jobb inte särskilt stressigt, men när det är stressigt är det ofta riktigt stressigt!

Som när man precis har lastat ett lass som ska en timmes resväg bort och roteraren helt plötsligt stannar…

Jag råkade ut för det häromdagen. Upptäckte som tur var när jag skulle flytta mig från blandaren att om jag gasade så rörde sig roteraren (normalt sett sköter den sig själv, styrd av en knapp). Ännu mer tur var det att den bilens automatlåda även växlas manuellt, så det fick bli näst högsta växeln och ordentligt högt motorvarv för att hålla igång roteraren ner till kunden.

Foto: Åsa “Betongbruden” Karlström.

Jag såg på arbetsordern att det var ränna. Tyvärr visade det sig även att det är en av de minst samarbetsvilliga betongsorterna och inget man vill köra i ränna om man slipper. Men det var i alla fall retarder i (fördröjer betongens brinntid), alltid nåt.

När jag kom fram så började kunden med att säga att det här blir en knepig gjutning. Jag gick och kollade och jodå, maxlängd på rännan och nästan inget fall alls och då nådde jag ändå bara två av fyra formar. De andra två hade de tänkt sig att skarva med en plywoodskiva. Jag tänkte att den där beställda lossningstiden på en timme verkar väldigt optimistisk.

Ut med rännan och ut med betongen. Som vägrade komma ner från bilen. Skit också, det här känns inte bra tänkte jag, men jag lättade upp konsistensen med flytmedel och då gick det.

När den första formen var klar efter 45 minuter var det dags att flytta bilen till nästa. Det var lika dåligt fall där och då ville inte betongen igen. Jag lättade upp en gång till och provade, men det funkade inte. Jag tänkte att de inte kan ha haft i mycket retarder i den betongen.

Då började den där klumpen i magen infinna sig, hur länge kan vi försöka innan jag måste avbryta för att inte riskera bilen? Jag sa åt kunden att de får köra med skottkärra så att jag kan ha max fall på rännan. Vi hann ett par kärror innan kunden talade om att det var svårjobbat. Jag hällde i en sista laddning flyt men då rörde sig inte roteraren alls! Igen! Eftersom den redan var halvtrasig så blev jag ju såklart rädd att den har gått sönder helt.

Nu blev det ångest! Jag kastade mig in i bilen, körde framåt och gjorde en så snabb och snäv vänstersväng som jag vågade och stannade i en lutning. Då startade roteraren! Halleluja!

Efter att ha blandat backade jag tillbaka till kunden och vi hann med ett par skottkärror innan jag insåg att det var kört. Jag tömde sedan de 250 liter vatten jag hade ner i de två kubik som var kvar och hällde i allt flyt jag hade. Sen satte jag fart tillbaka till närmaste fabrik som ligger i Tumba.

När jag kom dit får jag inte ut betongen ur bilen… Mer ångest. Full fart till spolanläggningen, i med en massa vatten och sedan gick det att lossa betongen. Jag spolade bilen och körde den sedan till en verkstad.

På fabriken träffade jag på samma kille som var snäll och hjälpte mig att byta en smörjnippel för ett tag sedan. Jag var helt slut och behövde skjuts från verkstan till min personbil så jag chansade och frågade om han hade tid och lust att hjälpa till. Det hade han, snällt nog.

Jag vill dock påpeka att OM man nu tigger skjuts av någon som man bara har träffat ett par gånger och alltså inte känner KAN det eventuellt göra ett sisådär intryck att man lotsar honom till fabriken i Farsta och sen kommer på att bilen står i Hammarby….

Välbehövlig hemgång efter det, kan man säga!

Åsa “Betongbruden” Karlström.