Hem Fråga Experten Fråga Experten: Tvätta betongpannor miljövänligt?

Fråga Experten: Tvätta betongpannor miljövänligt?

Fråga Tidskriften Betongs experter

Jag är nybliven husägare. Huset har i besiktningsprotokollet fått ett påpekande gällande mossa m.m. på taket. Taket, lagt på 90-talet, består av betongpannor. Jag vill försöka tvätta taket miljövänligt (brunnen ligger nära huset) men samtidigt effektivt och skonsamt för pannorna.

Efter en del sökande på internet har jag sett förslag på att sprida ut natriumkarbonat alternativt natriumhydroxid. Vad tror ni om det? Har ni förslag på något annat miljövänligt medel? Om ni har möjlighet, kommentera även fördelarna/nackdelarna med att måla taket. Det ser rätt grått ut.
/Louise

På äldre takpannor har ofta cementet i ytan eroderat lite grand samtidigt som betongytan har en viss porositet, vilket medför att påväxt med tiden får ett grepp på takytorna. Man startar alltid med att skrapa och borsta bort mossan manuellt.

Efter ett sådant förfarande kan det dock finnas rottrådar kvar som åter kan medföra framtida mossbildning, så efter ett antal år återkommer påväxten, och man får göra om arbetet.

Flera faktorer avgör hur lång tid som det tar mellan rengöringarna, men det kan handla om cirka fem till tio år. Om du helt vill undvika de vanligt förekommande bekämpningsmedlen kan denna metod dock vara en utväg.

Ett säkrare sätt att få ett mer beständigt motstånd mot påväxt är att, efter manuell borttagning av påväxten, använda en kemikalie löst i vatten, som innehåller ammoniumklorid, och som kan köpas hos byggvaruhandeln. Den finns i en förpackning, som kopplas till en trädgårdsslang, och man bör spruta nedåt från takets nocklinje.

Bekämpningsmedlet ger en långtidseffekt genom att mossan och lavarnas rottrådar på ytan dör. Behandlingen ska ske efter att betongpannorna fuktats med rent vatten så att man undviker att betongen suger år sig bekämpningsvätskan i nämnvärd omfattning.

Mängden bekämpningsvätska som sprutas ut på taket är begränsad, och det mesta rinner av direkt. Denna behandling kan dock påverka din brunn negativt, om behandlingsvätskan får rinna ut i marken.

Ett sätt att minska påverkan är att rengöringsvätskan via bra fungerande hängrännor och stuprör samlas upp i kärl. Om du inte redan har kärl vid stuprören kan utkastare tillfälligt monteras på stuprören genom att demontera dessa på lagom avstånd från mark. Det kan en plåtslagare hjälpa till med.

För ett tak på 70 – 100 kvm behövs ungefär en liter koncentrerad bekämpningsvätska. Med trädgårdsslang kopplad till nämnda förpackning blir spädningen enligt leverantören c:a 1:20. Den totala mängden vätska på taket blir därmed begränsad.

Samtidigt stannar endast en mycket liten del av vätskan av betongtaket, medan det mesta rinner ned i takavvattningssystemet och därmed i kärlen, som tar hand om vätskan. På det viset begränsas mängden bekämpningsmedel, som når marken, till ett minimum.

Om du väljer detta alternativ, tala med kommunens miljökontor om hur den insamlade vätskan i kärlen ska hanteras. Tilläggas kan att leverantörerna påstår att ammoniumkloriden bryts ned i marken till ofarliga föreningar. I vilken utsträckning vet jag inte, men det förefaller mig rimligt.

Vid målning av äldre betongtakpannor brukar man efter skrapning och borstning rengöra med nämnda bekämpningsmedel mot påväxt. Andra medel känner jag inte till. Målning av pannorna görs främst av estetiska skäl.

Det är tveksamt om  tvättning med natriumkarbonat eller natriumhydroxid, som du nämner, är lämpliga för att få bort påväxt, vars rotförgreningar sannolikt kan komma att överleva en sådan tvättning.

Arne Hellström