Hem Betongbruden Betongbruden i krockdrama

Betongbruden i krockdrama

Betongbruden

Härom morgonen satt jag på Nynäsvägen i godan ro och köade. Jag satt och smuttade på mitt te och lyssnade på radion på väg mot andra sidan stan där fabriken jag skulle köra på ligger. Rätt vad det är hörde jag ett “bonk” utifrån och tittade till i högerspegeln. Då såg jag en buss som stod alldeles intill mig, aj då.

Bussen körde fram några meter och eftersom jag trodde att den tänkte avvika så tutade jag på den. Den stannade och jag körde in framför den i kollektivfältet och satte på varningsblinkers och saftblandare. Hann tänka en tanke om hur farligt det är att gå ut här och öppnade dörren lite grann. En vaken hantverkare såg mig och stannade så att jag kunde gå bort till bussen.

Jag frågade vad det var som hände och busschaffisen förklarade att en personbil i påfarten stod med nosen ut i kollektivfältet. Det var halare än chaffisen trodde så när hon bromsade släppte det bara. Givetvis hade hon passagerare i bussen och jag tyckte lite synd om henne, jag vet ju hur läskigt det är när man inte kan stanna. Bara tur att det inte var en personbil hon körde på för den hade hon nog puttat ut i nästa fil, jag kände ju inte ens krocken.

Vi gick tillsammans ut och fotade skadorna på fordonen, det var bara mindre blessyrer som tur var. Vi fotade körkorten och jag önskade henne en bra dag innan vi körde vidare.

Jag åkte upp till macken i närheten för att kolla närmare på skadorna och tanka fullt för att se om tanken hade tagit skada, den var bucklig men höll tätt. Jag ringde till chefen och förklarade läget. Han skulle ringa fabriken så att de fick veta att jag var sen och sedan skulle han kontakta bussbolaget. Givetvis glömde jag att fota reg.nr men det gick bra att hitta bussolaget ändå.

Jag kom en kvart sen till fabriken och dagen flöt på fint tills sista lasset på eftermiddagen. Då krockade två personbilar framför mig på en liten lokalgata. Bil 1 i en kö på tre svängde in på en uppfart, bil 2 stannade vilket inte bil 3 gjorde och givetvis höll man alldeles för dåligt avstånd. Där gick det så sakta att jag bara körde förbi dem istället för att stanna och kolla läget.

När jag körde tillbaka en stund senare var de borta, det var bara lite plast som låg kvar på vägen.

Efter denna spännande dag blev det att köra ner bilen till Volvo som för en gångs skull hade tomt i sin akutkö. De kunde börja reparera krockskadorna direkt dagen därpå.

Åsa “Betongbruden” Karlström