Hem Betongbruden Betongbruden besöker Lextorpskyrkan

Betongbruden besöker Lextorpskyrkan

Lexbrokyrkan
Foto: Åsa Karlström.

BetongbrudenJag var alltså på väg för att kolla in den här speciella kyrkan i Trollhättan, Lextorpsskyrkan. Chefen hade ju sagt att jag absolut måste göra det och då var det förmodligen så.

När jag kommer dit möts jag av en på utsidan fin men rätt oansenlig kyrka byggd som ett upp och nervänt V.

 

När jag gick närmare såg jag en betongvägg med vackert framslipad natursten, stora stenar i olika färger, det var otippat. Det pågick en Gudstjänst så jag satte mig utanför och väntade.

I direkt anslutning till kyrkan fanns det en vacker grön innergård och runt den låga byggnader. 

När Gudstjänsten var klar gick jag in i kyrkan och blev stående precis innanför tröskeln, gapandes av förvåning i flera sekunder. Det var det mest otippade jag sett på länge och jag sände en tacksam tanke till chefen.

Lextorpskyrkan kallas för “Guds tält” och är byggd för att efterlikna ett tält. Den har ett högt och brant sadeltak och gavelväggarna är formade som stående trianglar.

Byggmaterialen är svart labradorgranit, naturbetong och glas. Väggarna är gjutna i formar som fyllts med natursten, därefter har betongen sprutats in. Stora fönster gör lokalen öppen och ljus.

Inuti kyrkan är formen på väggarna sådan att den ger en illusion om tältväggar som hänger. Dopfunten, altaret och predikstolen är fantastisk vackra i delvis blästrad betong och svart labradorgranit.

Det som dock verkligen är speciellt med kyrkan är insidan av taket. När man avformade tyckte arkitekten Karl-Erik Ydeskog att det var lite trist med den kala betongen så det skapades bilder genom att blästra betongen, ett fantastisk fint arbete!

Det är svårt att med ord och bilder göra kyrkan rättvisa, har man vägarna åt Trollhättan till så bör man absolut besöka den. Ett verkligt praktfullt bygge med en annorlunda arkitektur och en mycket fin lokal för församlingen.

Innan jag åkte därifrån passade jag på att tända två ljus och donera en slant till kyrkan. De erbjöd mig kyrkkaffe men jag hade en tid att passa så jag tackade nej.

Mycket nöjd över att ha fått se en väldigt fin kyrka och därtill fått ett mycket trevligt bemötande begav jag mig hemåt.

På vägen sammanstrålade jag med chefen, hans föräldrar och hans ena dotter för en gofika på Mäjens glass och maränger, ett litet smultronställe med god glass, hemgjorda maränger och en hel del närproducerade produkter och hantverk.

Jag kom hem vid åttatiden på söndagkvällen och var väldigt tacksam över att chefen hade föreslagit ledig måndag också, det är jobbigt med semester!

Åsa “Betongbruden” Karlström