Hem Betongbruden Betongbruden: Det hettar till i Särna

Betongbruden: Det hettar till i Särna

Foto: Åsa Karlström.

BetongbrudenDet blir en del långa dagar häruppe i Särna men det hade jag räknat med så det är helt ok. Man får vara lite flexibel när man jobbar såhär ute på landet, självklart har inte fabrikerna här samma förutsättningar som de i tätorterna.

Vi har ett projekt som ska pågå i 13 veckor, med gjutning ett par-tre dagar/vecka utöver den vanliga produktionen. Till bygget från Särna är det ca 2 timmars körning på stundtals väldigt dåliga vägar. Jag som gnällde på smala vägar i början av veckan får ta tillbaks det, nu var det smala vägar på riktigt! Dessutom betydligt mer kuperat än vad jag hade kört tidigare här uppe.

Jag lastade ett lass på morgonen till projektet och tog med matsäck och extra vatten. Lika bra ifall det händer något efter vägen eller om det strular på bygget, man vet aldrig. När jag hade kommit ungefär halvvägs till bygget behövde jag kissa så jag stannade på en liten skogsväg.

Direkt när jag öppnade dörren kände jag att det luktade varma bromsar och kom genast ihåg det man lärde sig på körkortsutbildningen för 12 år sedan och därefter inte har behövt tänka på alls förrän nu: blir bromsarna för varma så bildas en beläggning på bromsskivorna och då går det inte att bromsa alls. Fenomenet kallas ”fading” och utomlands finns det på vissa platser ”avkörningsramper” för tung trafik som råkat ut för det, riktigt läskigt.

Direkt när jag började köra igen kom ett varningsmeddelande om överhettade bromsar och reducerad bromsverkan och eftersom det är första gången jag är med om det ringde jag chefen och dubbelkollade att jag tänkte rätt när det gällde att hantera det. Min lastbil har en manuell växellåda som lastbilen växlar själv, den har alltså ingen koppling och vanligtvis körs den som en vanlig automat. Jag kan dock hjälpa bilen att välja lämplig växel tex inför en uppförsbacke eller så kan jag ställa om lådan till manuellt läge, då växlar jag med knappar.

Nu ställde jag in lådan på manuellt läge och kunde därmed använda motorbromsen för att avlasta bromsarna i nerförsbackarna. Det finns en hjälpbroms på tunga fordon som ska avlasta bromsarna men den modellen jag har på min lastbil orkar inte riktigt hålla emot 28 ton nerför fjällbackarna. När bilen är tom funkar den finfint.

Foto: Åsa Karlström.

Efter den pärsen tog det inte lång tid innan nästa utmaning kom, uppförsbacke med 9% lutning. Det är sådana backar som visar om bilen har mycket brunnen betong i sig eller inte, har den det rinner det över… Jag satte full inåtsnurr på roteraren för att få extra hjälp att inte spilla, hittade en växel jag tyckte var lämplig och bad till någon högre makt. Mitt i backen inser jag att jag måste växla, vilket gör risken för spill ännu större. Växlade och kravlade över krönet på backen utan att ha spillt en droppe, härligt!

Kom fram till pumpen, lossade på 13 minuter och påbörjade sedan hemfärden. Hela resan tog ungefär fem timmar och då hade jag levererat 6,5 m3 betong. Dagen blev en riktigt bra erfarenhet. Jag har kört lastbil i Stockholm i 12 år och törs påstå att jag är rätt bra på det jag gör. Jag älskar trånga, bökiga ställen och känner mig nästan aldrig osäker, vintertid undantaget. Häruppe är det ett helt annat sätt att köra på, jag är definitivt ingen rutinerad förare med fjällmått mätt och jag är glad över att jag får chansen att lära mig mer och att utvecklas som yrkesförare.

Att lära sig nya saker och utvecklas som person tror jag är viktigt för ens mentala välmående. Efter en lång och intensiv dag och en rätt tuff startvecka var det dags för några dagars semester, det satt inte fel!

Åsa ”Betongbruden” Karlström