Hem Betongbruden Betongbruden och bilen som blev skrot

Betongbruden och bilen som blev skrot

Foto: Åsa Karlström.

BetongbrudenDet var återigen dags för att köra till det stora projektet som ligger knappt två timmars körning från fabriken. Jag lastade mitt första lass runt niotiden och begav mig iväg.

Fint väder, bra musik, fina vyer och en kopp te gjorde starten på dagen riktigt trevlig. Kommer fram och lossar utan problem, byter några ord med verkaren och pumpföraren innan jag åker tillbaks för att hämta dagens andra och sista lass för min del. Man får bara köra nio timmar per dag lagligt (två dagar/vecka får man köra tio timmar) så man hinner bara två lass till det här bygget.

Halvvägs på väg med lass nummer två ringer fabriken och säger att jag kan ta det lugnt för vägen är avstängd eftersom bilen före mig har kört av vägen och föraren sitter fastklämd!

Känslan när man får höra en sådan sak går inte att beskriva. Det är alltid obehagligt att höra om lastbilar som har kört av och när det är en betongbil känns det extra, så klart. Häruppe i Särna är vi dessutom bara sex-sju bilar som kör så det blir ju väldigt “nära”.

Jag sänker farten betydligt men kör vidare tills jag ser avspärrningen av vägen. Har ingen aning om hur illa det är och ser heller inget därifrån jag står. Det kommer en privatbilist som står bakom mig och jag kliver ur och byter några ord med honom. Ingen vet något och oron är stor.

Jag som har varit först på plats flera gånger vid olyckor och sjukdomsfall och brukar hantera det lugnt och metodiskt upptäcker att nu när jag inte kan göra något blir jag rätt så rejält skärrad. Ringer och pratar med en kollega hemifrån, det känns bättre.

Efter en stund kommer en kille från räddningstjänsten gående så jag går och möter honom. Säger att jag förstår att han inte får säga något men att jag är en kollega och undrar om han vet hur det är med föraren. Han svarar att han tyvärr inte vet så mycket.

Lagom till vi står där och pratar börjar det åska. Jag som är väldigt åskrädd sätter fart mot bilen och strax efter vräker regnet ner och det åskar rätt ordentligt. Då kommer räddningstjänstkillen och knackar på och frågar om han får vara med i bilen, det känns inget bra att vara ute i åskan. Han är välkommen såklart.

Hela tiden går tankarna till kollegan och hur illa det är. Får höra av en passerande bilist att hans fru är där och att de ska klippa upp lastbilen, hunden är omhändertagen och sitter i en brandbil. Efter någon timmes väntan ringer fabriken och säger att gjutningen avbryts så jag kan komma tillbaks till fabriken.

Turligt nog står jag precis bredvid en infart och lagom till att jag har backat in på den kommer ambulansen. Möter en polisbil i lugnt tempo, gissar att de ska assistera vid bärgningen. Hälsar på dem och får en hälsning tillbaks. Känner mig tacksam över att det finns människor som vigt sitt liv åt att hjälpa andra. Polisen får alldeles för mycket oförtjänt skit.

Kör tillbaks till fabriken och ett par timmar senare får jag höra att kollegan är ok. Han har bara några brutna revben, otroligt nog. Obeskrivligt skönt!

Det är lätt att jobbet man har blir slentrian, att man bara gör det man alltid gör dag ut och dag in. I de allra flesta fall händer inget anmärkningsvärt alls. Det farliga med det är risken att man glömmer hur farligt det faktiskt är.

Min lastbil väger 28 ton lastad, det i kombination med farten gör att det är enorma krafter i rörelse. Den höga tyngdpunkten i en betongbil gör det ännu farligare, kommer man till exempel utanför vägkanten så får man räkna med att lägga omkull bilen eftersom kanterna sällan bär.

På de här smala och dåliga vägarna måste man vara extra försiktig och verkligen ha de risker som finns i bakhuvudet hela tiden. Som om inte det skulle räcka så är det inte sällan man möter personbilar eller husbilar som inte har koll på hur breda de är och därmed skapar väldigt farliga situationer för både dem och oss.

Många tankar i huvudet var det den dagen men det absolut viktigaste är att kollegan är ok. Bilen blev skrot men sådana finns det fler av. Det går så jäkla fort när det skiter sig, var rädda om varandra och kör försiktigt!

Åsa “Betongbruden” Karlström