Hem Betongbruden Betongbruden och explosionen

Betongbruden och explosionen

Betongbruden

Den egentliga anledningen till att jag är häruppe i Dalana och jobbar är det stora projekt som jag tidigare har berättat om. Den här dagen skulle jag köra två vändor vilket innebar minst tolv timmars jobb. Lastade och skumpade iväg mot kunden. Kom fram utan missöden, bilen anmärkte inte ens på överhettade bromsar så jag tycks ha lärt mig.

Lossningen går bra, men de gjuter en vägg och då tar det lite längre tid än en vanlig grundplatta så det går rätt sakta. När jag precis har slutat lossa smäller det till och plötsligt sitter jag med en massa glaskross i knäet! Det visar sig att fönsterrutan på förarsidan har exploderat!  Glas “överallt” på förarsidan i bilen men jag hade klarat mig fint.

Jag funderade på om det kunde ha varit ett stenskott från grävmaskinen som arbetade 25 meter bort men jag hörde inget innan rutan smällde så det vete fasen.

En annan möjlig, men långsökt, anledning kan vara spänningar i glaset efter min ihopslagning av speglarna med en bärgare för ett par veckor sedan, men det var en så lätt touch att det inte känns troligt. Oavsett vilket är det sådant som kan hända men tack och lov är det inte särskilt vanligt.

Jag flyttade bort bilen från pumpen och ringde chefen och sade att han måste fixa verkstadstid. Började med att försöka sanera bilen så gott det gick och samtidigt kom verkaren och frågade om det hade hänt något. Det kan man säga sade jag och pekade på glaset varpå han gjorde stora ögon.

“Kan jag hjälpa till med något?” frågade han och jag sade att om de råkar ha en buff (en typ av halsduk) så skulle min whiplash uppskatta att slippa sitta i drag två timmar tillbaks till fabriken.

Han går iväg och kollar medan jag fortsätter sanera bilen. Inser att det är små fina glasflisor på sätet så jag offrar min långärmade tröja och har den som sittskydd. Verkaren kommer tillbaks med en buff. Vilken ängel! Precis innan jag ska åka kommer dessutom pumpföraren med min gummimatta som jag höll på att glömma vid pumpen.

På väg tillbaks till fabriken använder jag bilens gardin som vindskydd, jag klämmer fast den under armen och det funkar helt ok. Kommer tillbaks till fabriken som tror att det är färdigkört för mig, en vända tar ju fyra timmar. Jag svarar att nädå, bilen funkar ju och det är inte vinter så jag ska bara tejpa fast lite plast som vindskydd så kör vi ett varv till.

Det var inte så farligt blåsigt men en del oväsen från plasten såklart, men kunden fick sin betong och det vräkte bara ner regn i några minuter på hemväg så dagen slutade väl så bra den kunde trots allt.

Tid för byte av ruta hade jag fått dagen därpå när jag ändå inte hade någon körning, perfekt. En och en halv timmes körtid till verkstaden i Mora, hoppas det är uppehåll tänkte jag när jag plastade fönstret för eventuellt regn under natten efter att jag parkerat vid 21-tiden.

Morgonen efter vaknar jag
av att det regnar… skit också. Som om inte trasig ruta räckte skulle jag dessutom köra ner husbilen till byn för reparation och sedan cykla hem nån kilometer innan jag åkte till Mora med lastbilen.

Jag hade sån jäkla tur att det var uppehåll under cykelturen men sedan blev det värre. Det regnade från och till under hela färden ner till Mora, men tack vare plast, jacka och en filt över benen slapp jag bli blöt.

Rutan byttes på ett par timmar medan jag fikade. Jag avrundade med lunch på en thairestaurang i Mora och sedan hem och lämna lastbilen och så cykla ner och hämta husbilen. Man ska ju prova nya grejer sägs det men i det här fallet med rutan vete fasen om det var så nödvändigt.

Åsa “Betongbruden” Karlström