Hem Betongbruden Betongbruden och en lång dag

Betongbruden och en lång dag

Foto: Åsa Karlström.

BetongbrudenEfter två vändor till Projektet fick jag den tveksamma äran att ta ett jobb till bortanför Idre. Det skulle betyda en rejält lång dag och jag är normalt slut så det räcker efter två vändor till Projektet på usla vägar så jag muttrade lite över det. Det var dock bara ett par kubikmeter, alltid någon tröst, tänkte jag ovanligt naivt med tanke på min erfarenhet.

När jobbet kommer upp i appen ser jag att det är en timmes framkörning till kunden och jag har två timmar och fyrtiosex minuter körtid kvar innan jag måste ta min dygnsvila. Lite tajt, men det bör gå. Lossningen är med ränna och kunden är en privatare så det är gissningsvis en liten platta.

När jag kommer fram står kunden ute på vägen och möter mig. De förklarar att jag kanske ska åka och vända innan jag backar in eftersom det är lite trångt. Jag åker fram och ser att det är inga problem så jag börjar backa in.

På vägen till formen får jag vika in vänster spegel för att kunna passera verandan utan att ta den med mig. Backar så nära formen jag kommer, fäller ut rännan och ser att den inte riktigt når hela vägen. Det är inget ovanligt så det är inget bekymmer. Kunden berättar att här ska det bli en liten timmerstuga.

Jag föreslår för kunden att vi ska börja lossa dit där inte rännan når. Eftersom  betongen rinner sämre i rännan ju äldre den blir så är det bra att ha det avklarat.

Betongen visar sig vara lite för styv från början så jag börjar med att lätta upp den. Kunden föreslår att vi ska prova att hälla betongen på en korrugerad zinkplåt så det gör vi. Med lite teamwork får vi det att funka fint. När vi klarat av den biten kunde jag fylla formen på egen hand och de slapp skotta betongen vilket de uppskattade, det är ett tungt jobb.

När vi är nästan klara tar betongen slut! Vad gör vi nu då? Det finns inte någon möjlighet att hämta mer betong, men jag har en idé så jag ringer polaren Fredrik på Mälarbetong AB och kollar med honom om man kan göra som jag tänker. Det är inga problem så jag och kunden sätter igång att skyffla betong och lösa problemet så att det blir ett bra slutresultat.

Det här gör att jobbet drar ut på tiden men de är ovana vid att gjuta och jag kan ju inte bara lämna dem i sticket. Det är klart att vi hjälps åt. “Bara ett par kubik, ett snabblass” muttrar jag för mig själv medan jag skyfflar betong och sänder en tanke av respekt till folk som orkar jobba som betongare.

När vi är färdiga lämnar jag kunderna nöjda och glada och sätter fart tillbaks till fabriken. Denna gången var det på håret till att gå över den lagliga arbetstiden på 15 timmar och jag är rätt slut när jag parkerar vid 21.15.

Det här gör jag inte om, nästa gång jag kör dubbla vändor till Projektet så är det vad jag gör den dagen, det tar normalt ca 11 timmar och räcker finfint. Även om jag har världens bästa jobb så är det inte värt att slita ut sig för det.

Åsa “Betongbruden” Karlström